Det verkar som att folk (män) som ogillar mig är periodare. Kan vara helt lugnt som helst i flera veckor, frid och fröjd. Så helt plötsligt kommer nån (man) på att “Fan, den där jävla Anny alltså. Jag må skriva nåt som sätter henne på plats!”. Och sen skriver de något om mitt utseende.
Ja, det är liksom alltid just mitt utseende de ger sig på. Att jag är tjock eller ful. Att ingen vill ligga med mig. Jag reagerar alltid på dessa små meddelanden med att lägga mig i fosterställning och gråta blod. “Buhu, den där anonyme näthataren säger att ingen tycker att jag är snygg! Jag ska aldrig yttra en åsikt ever again!”. Fast nej, det gör jag förstås inte. För, konstigt som det må vara, så bryr jag mig föga om deras åsikter om mitt yttre. För det första så visar de tydligt på en gång att de inte har några argument till att tycka illa om mig. Nej, “Du är ful” är inget giltigt argument. För det andra så får jag visst ligga och det finns visst (rätt många *blygsamt skryt*) som tycker att jag är snygg så de ljuger dessutom. För det tredje så är de uppenbarligen rövhattar och vem bryr sig om vad rövhattar tycker?
Men. Och nu kommer ett stort men. Jag blir förbannad ändå. För jag vet att de lika gärna kan rikta sitt hat mot någon som tar åt sig. Någon som blir ledsen. Det är ju deras mål! Jag kan faktiskt inte förstå det, det där drivet att vara så elak man bara kan. Och varför? För att någon har en annan åsikt. Det gör mig också förbannad för det är så uppenbart ett försök att få mig att hålla tyst. Ett sätt att försöka beröva mig rätten till en åsikt och rätten till att yttra den. Men vet ni vad, ni ynkliga små män (Jo, ni ÄR både ynkliga och män): Mig tystar man inte så lätt.
Till sist vill jag säga en sak till alla underbara, fantastiska kvinnor där ute med en egen åsikt som de inte räds för att yttra (Ja, av ALLA olika politiska riktningar): Kämpa på. Skit i rövhattarna. Och stötta varandra, för man kan ha olika åsikter men ändå vakta varandras ryggar. Och om vi gör det – då kommer iallafall vissa näthatare få stoppa svansen mellan benen och dra tillbaka till de mörka vrår de hör hemma i. (Eller än mer önskvärt: Växa upp, bli som folk och istället för näthat formulera vettiga åsikter och motargument).