Skratta åt SD är kontraproduktivt

“Best of SD” heter ett filmklipp som nu sprids likt en svårartad förkylning i sociala medier. Jag är inte den som kritiserar saker jag inte sett, så jag kollade just på klippet. Och blev så ofantligt trött. Jag är helt med om att politik måste kunna vara rolig och humoristisk, men det måste då också finnas lite skärpa och finess i humorn. “Höhö, kolla vad dumma dom är!”, saknar både finess, skärpa och är i slutändan troligen endast kontraproduktivt.

Vad händer när vi höhö-garvar åt “dumma sd:are”? Det enkla och korta svaret är: troligen inte ett skit. Att höhö-garva åt “dumma sd:are” är något som är förbehållet en viss del av oss i Sverige: vi som har makt. Vi kan tillåta oss själva att göra det, för det straffas oss inte. Det är inte främst oss, kritvita och kristna/ateister/icke-muslimer, som Sverigedemokraterna är ute efter. Vi kan fördöma på avstånd, men vi kommer aldrig någonsin få veta hur det är att vara en del av SD:s hatobjekt nummer ett.

När vi höhö-garvar åt “dumma SD:are” så visar vi så tydligt att vi har RÅD att ta lite lätt på det. Det är, enligt mig, samma grej som att förminska rasism till att bara handla om SD. Vi KAN blunda för annan rasism, för vi drabbas inte av den.

I slutändan kommer dock ALLA drabbas av SD:s politik om de får tillåtas få mer makt. Det är kanske det vi borde prata om istället. Vi borde prata mer om hur de vill sabba villkor för arbetare, hur de vill försämra levnadsvillkoren för HBTQ-personer, hur de vill inskränka aborträtten, hur de “driver” frågor som de redan röstat emot i Riksdagen, hur deras politik i slutändan kommer rasera vår välfärd och vårt land.

Det är DET vi borde prata om. Inte sitta och skratta åt hur dumma de är. För medan vi skrattar, är de ute och lismar åt sig fler röster. Medan vi skrattar, drabbas våra kamrater för rasism som vi valt att blunda för. Medan vi skrattar, händer det inte ett skit.

Varför är ni så fega?

Idag är den stora icke-nyheten att Kent Ekeroth är djupt insyltad i hatsajten Avpixlat. Alla som är förvånade över att det finns fler band mellan SD-politikern och Sveriges rassesida nummer ett, räck upp en hand nu. Nähä, ingen..?

Nåväl. I den här nyheten så finns det något som ändå är väldigt skrämmande. Ja, förutom att ett riksdagsparti helt rycker på axlarna över sin politikers intima koppling till en sajt som hänger ut barn, sexbrottsoffer och hetsar till förföljelse av journalister, politiker och meningsmotståndare. Det jag talar om är hur Avpixlat beskrivs av både DN och Aftonbladet.

DN skriver På Avpixlat publiceras nyheter och debattinlägg med tydlig invandrarkritisk agenda.” Invandrarkritiska? Really, DN? 

Låt mig ge er en sarkastisk och mycket föraktfull slow clap för att ni anammar rasisternas eget språkbruk. Låt mig anti-hurra över att ni förringar det Avpixlat håller på med och framställer det som något vi ändå kan tolerera. Och låt mig slutligen gråta en jävla störtflod över att en av Sveriges största tidningar inte har ryggrad nog att beskriva Avpixlat för vad det är: en hatsajt.

För låt oss tänka lite på vad “invandringskritisk” egentligen är. Det låter så ofarligt, något som vi inte alls bör protestera över. För visst får man kritisera allt? Ja, det får man ju. Men det Avpixlat håller på med är inte kritik. Det Avpixlat håller på med är vinklade nyheter som har ett enda syfte: att misstänkliggöra invandrare, flyktingar och överhuvudtaget alla som har en mörkare hudfärg än mjölkvit och/eller tillhör en annan religion.

Avpixlat har gång på gång på gång hängt ut människor och “redaktionen” har tittat åt ett annat håll när kommentarsfältet spårat ur i hot och postning av folks hemadresser. De som jobbar med Avpixlat har inga gränser.

Och Mats Dagerlind, skitsajtens ansvariga utgivare? Han är den mest gränslösa människa som finns. Han ser det inte ens som ett problem att driva med folk som varit med om traumatiska och hemska upplevelser. Han ser inga problem med att håna folk som sörjer.

Jag blir livrädd över att se hur snabbt normaliseringen går nu. Inte ens Aftonbladet, som ändå gjort flera granskningar av Avpixlat, vågar kalla sajten mer än “främlingsfientlig”. Jag menar, really? Kan vi inte bara komma överens om att inte använda såna skitord som främlingsfientlig som i sig är väldigt, väldigt problematiskt då den faktiskt utmålar vissa som främlingar.

Under våren kände jag ett visst hopp när stora demonstrationer mot Sverigedemokraterna fick enormt folkligt stöd. När vi kunde se allt ifrån barn till pensionärer vända ryggen till. Jag trodde att det var nån slags vändpunkt, men det jag ser i media får mig att tvivla. Vad är egentligen agendan? Varför envisas tidningar med att kalla SD, och dess hatspridande propagandaorgan Avpixlat, för saker som “invandringskritiska”? Vad har de egentligen att vinna på det?

Varför är de så rädda? Varför är ni så fega?

 

Ingrid Carlqvist, Sveriges främsta homofobiförespråkare?

Okej, det blir ett till inlägg om homofobiska bloggen Dispatch International och Ingrid Carlqvist. Jag tänkte att om ni inte blev övertygade av förra inlägget, så blir ni det nu. Dispatch International är så tydligt inte bara en rasistisk blogg, utan grov homofobisk. Något som syns extra tidigt i dessa Pride-tider.

OBS även detta inlägg kan vara obehagligt att läsa så en stor fet triggervarning för homofobi och rasism. Klicka här om du känner att du inte vill läsa, så kommer du istället till söta katt-GIFs.

Jag tänkte börja med en krönika som publicerats på bloggen. Den är undertecknad Fredrik Nilsson och hävdar att RFSL är som islamister. Jepp, det gör den faktiskt. Hur kommer denne Fredrik Nilsson då fram till denna helt fantastiskt korkade slutsats?

Hbtq-rörelsen och Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, RFSL, är kapade av vänstern. Vänsterns syn på familjen är den motsatta till borgerliga kärnvärderingar – där livslånga monogama förhållanden står högst upp på agendan. I hbtq-rörelsen och RFSLs värld är bögen, flatan och transpersonen utelämnad till ett liv i ensamhet – utan skydd från omgivningen att hantera livskriser. I hbtq-rörelsen och RFSLs värld ska alla normer rivas ned, och i ivern efter att allt ska raseras står den enskilde hbt-människan helt ensam och övergiven av RFSL – som påstår sig kämpa för sexuella minoriteters välbefinnande.

Yes, krossa normerna! Eller va, vänta nu, är det något negativt att rasera normer som förtrycker och förminskar människor? Ja, tydligen då. Det är fint (“fint”) att Fredrik Nilsson bryr sig så mycket om HBTQ-personer som han påstår i sin text. Det är verkligen superrart av honom. Vilken kämpe!

Utan tvekan delar RFSL den värdegrund som också återfinns inom jihadismen. Bägge grupperingarna använder sig av hot, åsiktsförtryck och icke-demokratiska metoder för att tilltvinga sig särrättigheter som inte är förenliga med ett demokratiskt samhällsbygge. Tillsammans med jihadister utmålar RFSL det kristna Ryssland som homofientligt. När ryssarna endast velat skydda sina minderåriga från homopropaganda, och risken att hamna i en situation där en ryske pojke eller flicka tvingas sälja sextjänster till västerländska gayturister.

Aaaaah nej. Han brydde sig inte om HBTQ-personer EGENTLIGEN ju! Vilken besvikelse va, jag är så himla förvånad. Jag kan knappt ens läsa stycket här ovanför utan att vilja skrika. Det är så dumt! Vilka särrättigheter är det RFSL försöker tilltvinga sig? Och när har RFSL hotat folk? Jag är nästan nyfiken. Vill också tillägga att alla som använder ord som “homopropaganda” borde bli på livstid diskvalificerade från att yttra sig om HBTQ-frågor. Men det är min högst personliga åsikt!

I muslimska länder i Afrika och Mellanöstern förtrycks och mördas hbt-personer kallblodigt utan att RFSL ens höjer på ögonbrynen. I stället använder RFSL sina lakejer Jonas Gardell och Mona Sahlin som språkrör för att kräva att utomeuropeiska bögar och lesbiska som bär på den livsfarliga sjukdomen hiv, ska ha rätt till uppehållstillstånd i Sverige – trots att detta ökar risken för att oskyldiga svenskar utsätts för faran att bli hiv-smittade.

Men VA? Utomeuropeiska HBTQ-personer mördas kallblodigt, men när RFSL kämpar för att de ska få en fristad i Sverige så är det FEL? Det där med logiskt tänkande är visst inget krav om man vill få sin dynga publicerad på Disssssspatch International.

Vänsterextremisterna inom RFSL har tagit ett strypgrepp kring den svenska demokratin.

I don’t even….

Jag menar att ju fler tillfälliga sexuella partner man skaffar sig, desto troligare är det att man slutar som en känslomässigt avtrubbad människa.

Oj. Undrar om det finns nån slags övre gräns? Som en person som haft en hel del tillfälliga sexuella partners så blir jag fundersam om jag är onormal som nu lever i ett stabilt, kärleksfullt förhållande? Kära Bullen…

Men nu kommer jag till det värsta. Och jag har redan gjort en triggervarning, men här är en till. För det som citeras här nedanför är så genomvidrigt.

 

Du har fortfarande chans att göra något annat.

 

Okej, du är kvar? Brace yourself:

Det sägs att bögar är trendkänsliga. Kanske det? Förut rakade bögarna sina pungar och rövar för att underlätta penetrering av anus. Numera är ”Arab Chic” högsta mode bland svenska bögar. Talibanskägg kittlar gott när det ska rövslickas – och särade håriga skinkor gör att alla kan komma åt ordentligt.

Nästa steg i RFSLs jihad mot svenskarna blir väl att svenska bögar och lesbiska hänger livlösa i lyktstolpar runtom i Sverige?

Jag mår lite illa nu. Eller inte så lite faktiskt, utan rätt ordentligt illa. HUR kan man få för sig att det är en bra idé att publicera en sådan här krönika? Jo – man är gravt homofobisk. Och rasistisk.

Ingrid Carlqvist kämpar verkligen hårt för att bli erkänd som rikshomofob, särskilt då hon i ännu en “artikel” om Pride gör en hel del konstiga kopplingar. Det handlar om “Kinkykvarteret” där personer med fetischer och kinksters får något av en fristad. Här får man också möjlighet att prova på olika saker.

Kinkykvarteret kommer vara “en park i parken”, ett avgränsat område i Pride park på Östermalms IP, med 18-årsgräns.

– Anledningen till att det är avskilt är lika mycket för folk som inte förstår det här eller ska behöva se något de inte vill se och lika mycket för de som vill leva ut, som inte ska behöva få sneda blickar. Det är en säker plats – folk ska må bra och känna sig hemma.

Med Kinkykvarteret vill intiativtagarna skapa en egen värld med andra normer.

– Även Pride har ju normer, det finns en hetero-norm, en homo-norm – och vi vill bryta mot det normativa uttrycket för kärlek. Mest av allt vill vi belysa att det finns en verklighet som ser annorlunda ut, det finns ju mycket fördomar om BDSM – utifrån kan det te sig väldigt brutalt. Men grunden till allt är kärlek och respekt, säger Erik Sundbäck.

Det här är något Ingrid Carlqvist har väldigt lite förståelse för. Ingen alls faktiskt. I “artikeln” larmar hon om att det kan finnas folk på plats som kan tänkas vilja ha sex med varandra. Hugaligen. Och återigen, denna hycklande “bry sig om”-attityden:

Frågan är om det verkligen är vettigt att skicka unga, lätt påverkbara tonåringar till Pride?

Carlqvist avslutar sedan det hela med:

Man kan undra hur Svenska kyrkan har hamnat i detta Sodom och Gomorra.
Men det är ett faktum att kyrkan allt mer överger Gud och Jesus – för att i stället föra fram saker som klimat och homosexualitet. På senaste kyrkomötet beslutade en majoritet att Svenska kyrkans stift ska verka för att kyrkans arbetsplatser ska utbildas om hbt-frågor genom så kallad hbt-certifiering – vilket kan leda till omskrivningar av Bibeln!

Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL som utför så kallade hbt-certifieringar, har sagt att kyrkan nog måste stryka vissa partier ur Bibeln (!) om de ska klara en certifiering:

”Det finns ju inslag i religiösa skrifter som används som argument mot hbt-personer till exempel. Då får vi diskutera om det i så fall innebär att vi får säga att i och med den här certifieringen så önskar vi att ni inte citerar de här avsnitten i Bibeln.”

“Omskrivningar av Bibeln”? Att aktivt välja att inte citera vissa saker, det är inte helt samma sak som att skriva om Bibeln. Men varför hålla sig till nån slags sanning och rimlighet, när man försöker pusha fram sin homofobiska och hatiska agenda.

Nu ska jag inte blogga mer om Dispatch International och Ingrid Carlqvist. Åtminstone inte på ett tag. Är ni inte övertygade om att bloggen är både rasistiskt och homofobisk, ja då tror jag inte att ni är villiga att öppna er för koncept som “allas lika värde” och “mänskliga rättigheter”. Förhoppningsvis har dock någon fått upp ögonen för att Dispatch International är en hatisk blogg.

Förhoppningsvis har ingen glömt att Sverigedemokraterna stöttat bloggen ifråga.

Förhoppningsvis läggs skiten ner snart.

SD kämpar inte för demokrati för alla

Sverigedemokraternas nätsvans är igång igen. Som vanligt, så fort någon kritiserat SD på något sätt. Den här gången är det Jenny Bengtsson, ordförande för Hotell- och restaurangfacket Stockholm Gotland och även riksdagskandidat för Vänsterpartiet, som hamnat i deras skottlinje. Detta efter att ha konstaterat att aktiva Sverigedemokrater inte bör vara fackliga företrädare.

Flera hot och mängder av hat är vad som drabbat Jenny. Jag önskar att jag kunde säga att jag är förvånad, men det kan ärligt talat ingen säga att de är längre? Det följer alltid samma mönster: någon kritiserar SD, Avpixlat hänger ut personen, personen utsätts för terror. Och Sverigedemokraterna tittar åt ett annat håll.

Det är fan ta mig pinsamt att vi har ett riksdagsparti som beter sig på det här sättet. Det är förstås också väldigt obehagligt och skrämmande. När Åkesson fick en tårta i ansiktet skrek många i högan sky att det var ett hot mot demokratin – var är de personerna när en person blir hotad och trakasserad på grund av sina åsikter?

Sverigedemokraterna måste göra ett krafttag och ta avstånd från den här typen av beteende. SD måste klippa banden till hatsajten Avpixlat för att verkligen visa att de bryr sig. I samma veva borde de utesluta Kent Ekeroth som har intima kopplingar till sajten ifråga.

Kommer det ske? Troligen inte. Har det inte hänt ännu, så är det nog rätt naivt att tro att  det kommer hända nu. Det är på sitt sätt förståeligt, Avpixlat är en fantastisk propagandamaskin som går i Sverigedemokraternas hårt åtstramade strypkoppel. Där får ingen kritisera SD, där får ingen uttrycka en åsikt som de ogillar (typ allas lika värde…) för då får man sin kommentar raderad.

Det är ett demokratiskt problem att vi har ett riksdagsparti som har en såpass hatisk, ettrig och aktiv nätsvans. En nätsvans som scannar av internet i jakt på SD-kritik. En nätsvans som inte drar sig för regelrätta trakasserier. Men det som är än mer problematiskt är att vi har ett riksdagsparti som uppenbarligen helt struntar i det som händer.

De kallar sig för Sverigedemokrater. Men det är inte allas demokrati de kämpar för.

Fall inte för SD:s hatpropaganda

Så händer det igen. En tiggare har blivit misshandlad:

– Det var en förbipasserande som hade svårt att acceptera att han satt och tiggde och började slå efter honom med en krycka, säger Håkan Klein, biträdande närpolischef i Lund.

Och ja, jag skriver igen. För det har hänt alldeles för många gånger senaste tiden. En googling och jag hittar tre artiklar om tre olika fall där tiggare blivit misshandlade på olika sätt. Säkerligen har det hänt ännu fler gånger.

Jag undrar vad det är som är så provocerande med en person som ber om hjälp. Vad är så oerhört upprörande med en tiggare att någon som passerar känner “Jag måste slå hen”. Vad händer med vårt land?

Kanske är det så att de som misshandlar mår dåligt själva. Att de projicerar sin egen ilska, en ilska mot sig själva och mot samhället, på den som är svagare. Så kan det vara. Det är omöjligt att säga.

Men något jag vågar drista mig till att skriva är detta: det är fasen inte så konstigt att det händer nu. Vi har ett riksdagsparti som gått all in för att demonisera varenda tiggare och hemlös i Sverige. Ett parti som tapetserat med stora affischer som pekar ut tiggarna som något farligt, något ont. Något vi måste bli av med. Då är det inte så konstigt att människor slutar se tiggarna som medmänniskor, och istället ser dem som hot.

Sverigedemokraterna hetsar mot de som har det sämst i samhället. De hetsar mot de som är svagast. De inte bara sparkar på dem, de uppmuntrar indirekt andra att sparka på dem också.

Och jag vill bara gråta när jag tänker på det. För hur stoppar vi det? Hur hindrar vi folk från att falla för SD:s hatpropaganda? Ett första steg är kanske att vi börjar prata om det. Och att vi börjar prata om men framförallt MED tiggare. De är människor. Bjud in dem. Välkomna dem. Prata med dem. Behandla dem som om de vore din granne. Behandla dem som du själv skulle ha velat bli behandlad i deras situation.

De har samma värde som vi.

Det är vårt förbannade ansvar att se till att de inte blir skadade.

Ta det lite lugnt

Som ingen kan ha missat så pågår Almedalsveckan just nu. En roséfärgad festival för vuxna människor. En vecka som blandar högt med lågt. En vecka där alla politiska partier är representerade, inklusive rasisterna i Sverigedemokraterna och nazisterna i Svenskarnas parti.

Dit SD går, följer också rubriker. Helt enkelt för att de oftast gör bort sig på ett eller annat sätt. De “kladdar sitt kladdiga kladd” på det mesta de närvarar vid, helt enkelt. Årets Almedalsvecka är inget undantag, eller vad sägs om en SD-ordförande med keps från ett klädmärke högt älskat av nazister? Mm, så mysigt. “Men det där hade kunnat hända vem som helst juee…!” NEJ för om någon i ett annat parti hade nazimärken på sina kläder skulle hen troligtvis bränna upp skiten. Just sayin’.

Även SDU är i Visby och idag blev det lite av en snackis när en av dem la upp en bild där ett gäng “sverigevänner” (ni vet, de där som hatar typ allt svenskt) poserar med Erik Hamrén och Pia Sundhage. Internet fick fnatt. HUR kunde dessa (tydligen) sporthjältar posera med rasisternas ungdomsklubb?

Det visade sig att de inte hade en aning om vilka de poserade med. Pia Sundhage tog tillfället i akt och berättade att hon kommer rösta antingen på FI eller V i valet. Applåder för det!

Men det som genuint bekymrar mig är att folk tycks ha svårt att köpa deras förklaring. Jag rör mig i kretsar med politiskt intresserade människor som utan tvekan kan skilja SDU från icke-rasister. Men bara för det, måste man inte förutsätta att alla andra kan det. Det finns ordentligt många människor i Sverige som inte skulle kunna peka ut SDU:s logga om de blev tillfrågade. Och det är lite farligt att förutsätta att alla andra är jätteinsatta i vad en själv bryr sig om.

Jag ser det här rätt ofta och det är ingen ny grej. Man tar för givet att alla andra besitter samma kunskaper som en själv. Och sen blir man arg när någon missförstår eller gör något tokigt utan att hen ens vet om att hen gör det. Det gäller allt från att råka posera med rasister (JO det ÄR möjligt!) till att inte veta vad vissa ord betyder. Det kanske är dags att vi blir lite mer pedagogiska. Förväxla mig inte med god ton-förespråkare nu bara, det jag försöker säga är något helt annat. Nämligen att vi inte kan förutsätta att alla kan och vet saker.

Jag tror att en sån insikt skulle underlätta för många. Inte minst för mig själv, som aldrig gått nån högre utbildning och ibland har rätt svårt att hänga med i akademikerspråk. Så kanske, kanske vi bör vara lite försiktiga med att använda ord som “diskurs” i tid och otid, och kanske kanske bör vi låta idrottsmänniskor få göra misstag och ställa upp på bild med fel människor utan att vi för den delen tycker att de är idioter.

Alla kan göra fel. Alla kan inte veta allt.
Men om vi är lite pedagogiska, så kommer vi iallafall en bit på vägen till ett bättre samhälle. Don’t ya’ think?

En djupdykning i SD:s fredag

Jaha, vad är nytt i lilla landet Sverigedemokrat? Det är EU-debatt på TV, Sverigedemokraterna är jättesura över att de inte är inbjudna.

åkesson

Det kanske de inte borde vara. Har de liksom kollat hur deras toppkandidat gör sig i pressade situationer?

Men det är inte det enda SD pysslat med. Martin Kinnunen och tydligen även Kent Ekeroth, är griniga över en grej:

kinnunen

Ojnevojne. För det första blev väl inte Feiler “gripen” utan bortförd. För att han spelade Pippi Långstrump på saxofon. Nu ogillar jag saxofonmusik mycket skarpt så viss förståelse har jag visserligen. Men ah, han blev som sagt inte gripen, vad jag vet, och det är ärligt talat lite…konstigt. Hela grejen. Tycker inte Sverigedemokraterna OM Astrid Lindgren liksom?

Men det som gör det ännu märkligare är detta ansvarsutkrävande. “Vad säger Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt?”. Well, de kanske kan svara på det när ni i SD har svarat på vad ni tycker om att er toppolitiker Pavel Gamov gulligullar med nazister..?

Risken finns väl iofs att svaret blir “Det är bara ett räkneexempel”…

Inga rasister på våra gator. Inga nazister i våra skolor.

När jag gick i skolan, ja för sisådär en evighet sen, så pratade vi mycket om andra världskriget och förintelsen. Inte bara en, utan fler gånger, fick vi besök av överlevare från förintelseläger som berättade sina historier. Det var nog det effektivaste sättet att tysta en hel aula fylld med barn. Vissa grät. Alla lyssnade.

Och jag träffade en före detta skolkamrat för något år sedan. Vi började prata om Sverigedemokraterna, om rasism, om nazistiska rörelser. Hen erkände att i skolan så gillade hen Ultima Thule, hen tyckte att invandrare var läskiga och hen undrade varför vi släppte in så många. Ja, redan då, för sisådär en evighet sedan, tänkte folk så. Tänkte barn så. Men hen berättade också en annan sak: att när hen lyssnat på förintelselägrets överlevare så började hen tänka. Fundera. Hen berättade för mig att det kändes fysiskt i hens kropp och att skammen var stor.

Idag är hen en hängiven antirasist som står upp för allas lika värde. För allas lika rättigheter.

Hade det hänt om vi hade gått i skolan idag? I en skola där man bestämt att nazister är välkomna att sprida sitt gift. Varför de är välkomna i skolan, det är en gåta. Det handlar om prioriteringar, det handlar om att värdera vem som väger tyngst: är det nazisterna som ska släppas in för att de försöker låtsas vara ett riktigt politiskt parti, eller är det barnen vars rättigheter ifrågasätts av nazisterna?

Det är så lätt att få för sig att skolan är till för just barnen, eleverna. Att i skolan ska barn kunna känna sig trygga. Skolan ska kunna vara en fast punkt man kan lita på. Det börjar klarna upp nu, att det inte är så. Att det bara är vissa barn som ska kunna känna sig trygga.

För barn som har HBTQ-föräldrar ska finna sig i att diskutera om deras föräldrar egentligen ska få vara föräldrar. Barn som står först på nazisternas oönskat-lista ska tvingas höra propaganda om hur lite de är värda, i nazisternas samhälle. Barn som med raka ryggar protesterar mot rasism och nazism ska få höra att de har fel, att de är ett hot mot demokratin, att de borde sitta och snällt lyssna istället.

Det är en utveckling som skrämmer mig och kanske är det också det allra tydligaste tecknet på den normaliseringsprocess som pågår. En process som vissa vinner på, kortsiktigt. Men de allra flesta står i slutändan som förlorare när rasism och nazism ses som något normalt, något man måste respektera och acceptera.

Homo- och transfobi, kvinnohat, rasism. Hand i hand har de knatat hela vägen från obskyra internetforum raka vägen in i skolan, i vår Riksdag, i mångas hem. Begrepp som ”yttrandefrihet” och ”demokrati” används för att försvara rörelser vars självaste kärna är ett hot mot just yttrandefrihet och demokrati. Ett liberalt ”man väljer själv om man lyssnar och tar åt sig” har bytt ut ”utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero”.

Det är något mycket obehagligt som händer i Sverige just nu och i Europa. Fascism, nazism, rasism är inte längre något ovanligt som vi lämnat kvar på 40-talet. Det är rörelser som växer. Som breder ut sig och får makt. Det är rörelser som tar sig in överallt och som hetsar mot redan utsatta. De gör reklam i tunnelbanan för att sparka på de som redan ligger. De marscherar på första maj. De hotar aborträtten. De ifrågasätter huruvida HBTQ-personer ska ha några rättigheter. De finns överallt.

Men är det för sent att sätta stopp? Samtidigt växer folkliga protester mot Sverigedemokraterna som en egen levande organism. Samtidigt går man ur huse för att protestera mot nazisterna på första maj, en protest som sträckte sig från ung till gammal, kvinna till man, ateist till Svenska kyrkan. Samtidigt så närmast exploderar sociala medier och traditionella medier av opinionsbildning mot rasism och nazism.

Kanske kan vi stoppa det som sker. Förhoppningsvis är detta folkliga motstånd ett tecken på att vi är på väg åt rätt håll. Förhoppningsvis är den där normaliseringen vi kan se ske i rasande takt bara ett tillfälligt bakslag. För nog borde vi ha kommit längre, lärt oss mer, öppnat våra ögon så pass mycket att vi vågar sträcka på ryggarna och sida vid sida tydligt visa att det får räcka nu. Inga rasister på våra gator. Inga kvinnohatare på våra torg. Inga nazister i våra skolor.

Snart finns det inga överlevare från nazisternas förintelseläger kvar, de som med egna erfarenheter kan berätta vad som händer om vi inte gör något. Då är det vår uppgift att berätta. Det är vår uppgift att se till att deras historier inte glöms bort. Vår uppgift nu, att stå i den där fullsatta aulan och berätta vad som kan hända om vi låter rasister och nazister få makten. Ja, det är vår uppgift nu, att göra allt vi kan för att öppna ögonen på den där vilsna eleven som tänker att invandrare är rätt läskiga.

Idag vände vi rumporna mot Sverigedemokraterna

Vilken DAG det har varit! Sverigedemokraterna har varit på Hallandsturné och Hallandsborna har visat vad de tycker om SD, och om rasism.

I ett soligt Falkenberg vände drygt 150 personer ryggarna mot Åkesson och hans partivänner när de talade:

20140512_103408

Hur många som lyssnade på Åkesson? Well….

20140512_103448

Och sen, det stora evenemanget (för mig): manifestationen som jag själv tagit initiativ till i Varberg. Hur många som var där vet jag inte, men vi var fler än i Falkenberg. Vissa säger 300, andra säger 1000. Antalet spelar egentligen inte så stor roll för vi var MÅNGA. Och när kyrkklockorna började ringa, mitt i Åkessons tal, så möttes det med jubel och applåder. Det var en lugn, sansad men kraftfull demonstration.

Jag har hört att det var riktigt mycket folk även i Kungsbacka. Idag är jag verkligen stolt över Halland! Gemensamt tog vi ställning, gemensamt vände vi ryggen mot en av rasismens alla skepnader.

Men jag vill återkomma till Varberg en stund. För jag tycker att det är ett bra exempel på att alla kan göra något. Man behöver inte ha en hel organisation i ryggen för att lyckas samla ihop människor till en demonstration mot SD och rasism. Det är inte att förakta, denna “nätaktivism” som för mig innebär några klick på datorn. Men som resulterar i att Varberg tydligt visar att vi inte vill ha rasister på våra gator och torg.

Och nog hann vi, när SD var färdiga och höll på att packa ihop sina grejer för att åka vidare, få igång en rejäl talkör som skanderade “Inga rasister på våra gator!” innan självutnämnd demonstrationsvakt tystade oss.

Min antirasism kan dock ingen tysta.
Inga rasister på våra gator!
Inga Sverigedemokrater på våra torg!

IMG_20140512_133757

Abort är i slutänden mitt val – ingen annans

Hej alla barn! Idag ska vi prata om ort, men inte vilken ort som helst utan ABort. Jag har nämligen, som säkert flera andra, fått en länk från Nyheter24 delat in i mitt flöde på Facebook. Det handlar om en ung tjej som valt att göra en youtube-film om sin abort för att peppa och stärka tjejer. Helt enkelt berätta att abort inte alltid är så farligt som vissa utmålar det. Jag tycker det är en bra film och säkert kan många finna styrka i det. Abort är ibland ett svårt beslut, det har jag full förståelse för, och då är stöttning väldigt viktigt.

Men efter att ha läst artikeln och kollat på filmen gjorde jag nåt dumt: jag läste kommentarerna. OH BOY vad många det finns som har en åsikt om vad andra ska göra med sina kroppar! Jag menar, hallå, vem ger er rätten att ens bry er..? Alldeles särskilt upprörd blir jag nog när de utan livmoder ska lägga sig i. Någon som aldrig kan förstå hur det är att vara oönskat gravid borde faktiskt hålla truten.

I kommentarsfältet sprids allsköns fördomar och myter om abort. Det är allt från “Abort används istället för preventivmedel!” till “NI ÄR MÖRDARE!” till “Jesus fördömer er” och ingående beskrivningar hur brutal en abort är.

Det är skrämmande läsning, vissa av kommentarerna. Och en sak är rätt genomgående: det är kvinnan som får all skuld. Tydligen har män inget som helst att göra med en oönskad graviditet. Nej då, det är kvinnan som ska ta ansvaret för att hon skyddar sig (att inget preventivmedel är 100% säkert är det få som bryr sig om), det är kvinnan som ska må dåligt om hon beslutar sig för abort och det är kvinnan som ska ta ansvaret för en människa resten av sitt liv ifall hon INTE gör abort.

Graviditeter är liksom även männens ansvar. Jungfrufödsel är tämligen ovanligt, såvitt jag vet. Det är mycket obehagligt att så många ser det som sin uppgift att skrämma kvinnor till att göra något de inte vill, när männen slipper undan så lätt.

Men ärligt talat nu. Är det någon överhuvudtaget där ute som kan ge mig ett skäl till varför nån annan ska ha en åsikt om vad jag gör med min livmoder? Vill jag hysa ett liv i den och 9 månader senare klämma fram det så är det mitt val. Vill jag fortsätta leva barnlös borde väl även det vara mitt eget val, tillsammans med fadern.

Nej, det finns helt enkelt ingen anledning och ingen ursäkt för att främmande folk lägger sig i vad kvinnor gör när de blir gravida. Det handlar om att skamma kvinnor, det handlar om att skrämma kvinnor, och det handlar om att ta kontroll över kvinnors liv. En ljusglimt i detta abortmörker är dock att många kommentarer under artikeln biter ifrån rejält. BRA. För tyvärr, som det ser ut idag, är aborträtt inte något lika självklart som det har varit.

Det finns politiska partier i Europa, och även i lilla Sverige, som vill inskränka aborträtten radikalt. Det är bra att vi säger ifrån. Det är bra att vi protesterar. För politiker kan gärna få bestämma om det mesta, men min livmoder ska de faktiskt ge fan i.