Elisabet Höglund, du borde skämmas

Det händer rätt ofta att jag skäms över andra människor. Människor som uttrycker sig klantigt, eller rent elakt. Jag skäms ofta över näthatare eftersom de ibland ger intrycket att de faktiskt inte vet bättre än att bete sig som rövhål. Men idag, idag skäms jag extra mycket. Jag skäms över Elisabet Höglund och hennes högst äcklande hyckleri när hon påstår att Zara Larsson får skylla sig själv när hon utsätts för näthat.

I en artikel på Aftonbladet, där Höglund tidigare har varit krönikör, kan man läsa:

Nu kastar sig journalisten Elisabet Höglund in i debatten. I TV4:s Nyhetsmorgon hävdar hon att Zara har drabbats av storhetsvansinne.

– Hon fick inte tillräckligt med uppmärksamhet själv. Det är klart att det retar folk att man har drabbats av sådan hybris redan vid 17 års ålder. Hon har ju bara börjat sin karriär, säger hon.

Det är därmed inte konstigt att Zara Larsson fått ta emot så hårda ord, menar Höglund.

Det är inte synd om henne på grund av det som har hänt, hon är i högsta grad medskyldig till det här själv.

Det är illa nog att, som vuxen, tycka att barn (jo, alla som är under arton år räknas som BARN) får skylla sig själv när de blir hotade med våldtäkt och andra vidrigheter. Men det som gör det extra kvalmigt äcklande är att Höglund tidigare utsatts för näthat hon också. Något som resulterade i flera artiklar och krönikor. Jag tänker att jag ska citera två av Höglunds krönikor. Den första är från 2012:

Det är en vacker tanke som nu dessvärre är överspelad. Tryckfrihetsförordningen (1949) och yttrandefrihetsgrundlagen (1992) kom till för att överheten inte skulle kunna strypa den fria debatten, skrämma människor till tystnad och kanske lagsöka personer som avslöjat saker som till varje pris skulle hemlighållas. Men via internet blev det möjligt för folk att helt riskfritt ärekränka varandra och sprida rasistisk och nazistisk propaganda.

Mot detta hade våra fina grundlagar ingen beredskap. Därför måste dessa ändras så att det blir straffbart att kränka och sprida åsikter på nätet som inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle.

Här fastslår Höglund alltså det uppenbara: näthatet är ett hot mot vår yttrandefrihet. Det är något många har sagt i flera år. Jag själv har kämpat för att lyfta frågan om näthat till nån slags agenda så att vi diskuterar det ordentligt. Så att vi kan se till att näthat faktiskt blir något som blir straffbart inte bara i teorin, utan även i praktiken.

Den andra krönikan är skrivet året efter, 2013.

Vad är mera ­idealiskt än att under anonymitetens skyddande mantel uttrycka hat mot människor man avskyr, särskilt ­kvinnor som nått en viss position i samhället. Jag vet det av egen ­erfarenhet. Jag har själv drabbats av detta hat under många år. För flera år sen tog jag upp nätmobbningen i krönikor i Expressen och här i Aftonbladet. I min självbiografi ”En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar” (titeln är ett direkt citat från ett näthatsinlägg) ägnar jag ett helt kapitel åt näthatet. Tyvärr fick jag inget stöd på den tiden.

Tydligen var jag för tidigt ute. Först nu har näthatet börjat ses som ett samhällsproblem. Det är bra. Sam­tidigt vill jag påminna om att det inte är internets fel att näthatet finns. Det är ondskefulla människor som upptäckt internet som ett oslagbart redskap för att ostört kunna förfölja sina offer.

Här konstaterar Höglund två saker som jag tycker är viktiga att notera. För det första att kvinnor är särskilt utsatta. För det andra att “det är ondskefulla människor som upptäckt internet som ett oslagbart redskap för att ostört kunna förfölja sina offer” som är problemet. Alltså inte internet som företeelse. Och inte näthatets offer.

Med Elisabet Höglunds egen logik rörande Zara Larsson får Höglund alltså skylla sig själv hon också? Det är trots allt hon själv som bestämmer sin frisyr. Det är trots allt hon själv som beskriver vilka ämnen hon ska skriva om. Det är trots allt hon själv som bestämmer att hon vill vara en offentlig person. Det är inte synd om henne på grund av det som har hänt, hon är i högsta grad medskyldig till det här själv, som hon själv hävdar när en annan person är utsatt..?

Nej, jag tycker inte så. Jag vill inte att någon annan ska tycka så heller. För jag tycker att Höglunds slutsats idag, om vem som bär ansvaret för näthatet riktat mot Zara Larsson, är helt uppåt väggarna. Det är inte ett sånt samhälle jag vill ha. Jag vill ha ett samhälle som det som beskrivs i Höglunds krönika från 2012: ett sånt som tar ansvar för sina medborgare och ser till att näthatare bestraffas.

För Höglund har ju helt rätt där: näthatet är ett hot mot yttrandefriheten. Låt oss fokusera på det, och på att hitta sätt att bli av med skiten, istället för att kasta skulden på den som är offret.

Till sist, ett meddelande till Elisabet Höglund, om hon av nån anledning skulle läsa det här: Skäms. Skäms, tammefan.