Category Archives: Antirasism

DN:s ledare står för dagens dumhet

Posted on by

Idag har DN publicerat en alldeles ovanligt ignorant ledare, signerad Erik Helmerson. I texten skriver han om hur en hotfull kommentar på Alliansfritts sida inte tagits bort fort nog, och att Alliansfritt därför är att jämställa med rasistsajten Avpixlat.

Det är förstås en helt orimlig jämförelse som antingen baseras på djupaste okunskap, eller helt enkelt med uppsåt att försöka “sätta dit” nätrörelser som ligger till vänster och är regeringskritiska. Troligtvis handlar det om både och.

Att jämföra Alliansfritt med Avpixlat är verklighetsfrånvänt av mer än ett skäl, alltså inte bara det faktum att Avpixlat är en rasistspridande hatblogg stöttad av ett rasistiskt riksdagsparti. Det finns många andra faktorer man måste tänka på när man ska analysera Helmersons ledare.

För det första: Avpixlat har ett modererat kommentarsfält. Eller snarare: de har utsedda moderatorer. Deras uppgift är officiellt att hålla ordning i kommentarsfältet. De har dock en något annorlunda syn på vad “ordning” är. På Avpixlat kan du förvänta dig att din kommentar raderas om du är meningsmotståndare, alltså antirasist eller SD-kritisk. Däremot är det inte helt osannolikt att kommentarer som dessa får stå kvar:

mordkommentarer

Nu säger jag inte att det är okej att låta bli att radera några kommentarer som kan uppfattas som hot. Kom ihåg att det här handlar om varför det är helt fel att jämföra Avpixlat med Alliansfritt Sverige.

Det finns dock fler saker som gör det totalt orimligt att göra en sån jämförelse, även om man ser bortom kommentarsfältet. Avpixlat har hängt ut barn, vid ett flertal tillfällen. (Vid flera tillfällen har det också lett till att hot om våldtäkt och väldigt sexualiserade kommentarer publicerats.) De har dessutom lagt ut en film där en kvinna blir utsatt för sexuella övergrepp – helt utan att dölja hennes ansikte.

Ska jag fortsätta? Kanske ta upp förra julen när Avpixlat valde att attackera årets Lucia på grund av hennes hudfärg? Eller när Avpixlat uppmanade sina läsare att spionera på journalister? Eller alla de gånger Avpixlat skrivit inlägg som helt uppenbart bara går ut på en enda sak – svartmåla muslimer och framställa dem som ondskan i mänsklig form?

Det Alliansfritt Sverige gör är att skriva om vårt lands regering. Är tonen ofta raljerande? Ja. Men jämför det med Avpixlat som i princip uteslutande skriver om enskilda människor och/eller meningsmotståndare (vilket i princip alltid innebär folk som kritiserat SD).

Det obehagliga i Helmersons ledare är dock inte främst att han framställer Alliansfritt Sverige som vänsterns näthatsportal nummer ett. Nej, det riktigt, riktigt obehagliga med texten är att han indirekt normaliserar Avpixlat. Det går inte att skylla det hela på okunskap eller att han är oinsatt i vad han skriver om. Jag tror att det i slutändan helt enkelt handlar om att alla medel är okej för högern att använda.

Öppet brev till den/de som ddos-attackerar IRM

Posted on by

Hej!

Jag vill börja med att säga att jag inte är arg på dig – jag är besviken. Att du är så förblindad av ilska att någon tycker något du inte tycker, att du måste använda odemokratiska metoder för att försöka tysta. Att du försöker sabotera. Förstöra. Varför? För att vi skriver något du tycker är obekvämt.

Tänk vad jobbigt jag skulle få det om jag kände mig tvungen att starta en massiv ddos-attack så fort nån skrev något jag inte höll med om!

Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna en liten, liten smula medlidande för dig. Du försökte tysta oss, du försökte förstöra – men istället såg du till att vårt inlägg om Björn Söder är vårt mest delade. Och med delat syftar jag förstås för den otroligt fina solidaritetsaktion som genomförts, och genomförs nu. Flera, flera bloggar har delat inlägget. Det har delats av Politism (som också blev attackerat). Det har delats av Aftonbladet. Det har delats av Expressen. Det har delats av Nyheter24.

Stort tack till alla er som delar! Det handlar inte om att vi vill synas och höras – det handlar om att man inte ska få tysta någon med hjälp av odemokratiska metoder. För ärligt talat, om folk tycker att tårtningen av Jimmie Åkesson var ett hot mot demokratin – vad är det då när någon försöker tysta meningsmotståndare?

Yttrandefrihet är en mycket vital del av demokrati och ett drägligt samhälle. Jag är glad att vi är många som fattat detta. Det finns de som skrattar åt attacken på IRM. Det finns de som säger “ni är ändå inget att bry sig om”. Det är, enligt mig, en skrämmande inställning. Oavsett vem som blir utsatt så är ett försök att släcka någons sajt aldrig ett okej sätt att bemöta meningsmotståndare.

Och ja – det gäller även om det är rasistsajter som Avpixlat eller Dispatch International. Demokrati gäller för alla. Och det är den tanken som du, eller de, som ligger bakom ddos-attackerna helt har missat.

IRM vs Björn Söder i SVT Debatt – vi reder ut Söders lögner

Posted on by

Eftersom både IRM och Politism.se blivit ddos-attackerade efter att ha lagt upp det här inlägget så lägger jag upp det här också. Har du en blogg?  En hemsida? En tidning? Feel free att göra detsamma. Ju fler som får läsa, desto bättre. Och ärligt talat – de KAN inte ddos-attackera HELA internet.

I torsdagens SVT Debatt deltog Henrik (jag) från IRM i en debatt om den numera rikskända ”tårtningen” av Jimmie Åkesson. SD:s partisekreterare Björn Söder var vår huvudmotståndare trots att vi som Söder anser att tårtning är ett riktigt dåligt sätt att bemöta SD. Söder kom dock med en hel del minst sagt märkliga påståenden som vi känner att vi bör reda ut.
För er som missade debatten:

Påstående nr 1:

Carlito: SD är det enda partiet som i principprogrammet uttrycker att man kan upphöra att vara svensk om man inte följer SD:s definition av identitet och kultur.

Björn Söder: Det är rent nonsens.

Sanningen: Citat från SD:s principprogram sida 11: ”På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur”

Påstående nr 2:

Carlito: Så Thoralf Alfsson har aldrig uttryckt att han är en islamofob?

Björn Söder: Jag tror inte han har sagt att han är isamofob, nej.

Sanningen: Citat från Thoralf Alfssons blogg: ”Jag är islamofob och jag kan överhuvudtaget inte förstå att någon med kristen uppväxt kan vara något annat än islamofob.”

Påstående nr 3:

Björn Söder: Man avhumaniserar SD när man kallar oss för rasister.

Sanningen: Att kalla en rasist för rasist är inte avhumanisering. Att vara rasist är avhumanisering. /Tore Kullgren

Påstående nr 4:

Carlito: Jimmie Åkesson säger ju själv att islam är det största hotet sen andra världskriget.

Björn Söder: Nej nu är det fel igen. Det var Aftonbladet som satt den rubriken. Det står inget sådant i debattartikeln.

Sanningen: Öhh, jo det gör det:

BYgEsgSCIAALlL8

För att vara på den säkra sidan så har ni två citat till från partitoppen.

BYgLbZ1CQAAHMau

BYf-9hfCQAAWMYX

Det finns fler saker vi skulle kunna bemöta, men jag tror ni fattar poängen. Vi vill passa på att tacka alla ni där ut som stöttat oss, vi kan inte ens börja beskriva hur mycket era fina ord värmde! Ett speciellt tack till Carlito som var grym i debatten.

***UPPDATERING*** 

Vi fick en förfrågan om att reda ut Söders befängda påståenden/förnekanden gällande järnrörsskandalen. Vi har skrivit om alla lögner i detta inlägg: SD-topparnas lögner – vi har hela listan

Här har ni även en lista som belägger allt det vi sa om SD:s plattform på nätet, Avpixlat:

IRM under attack

Posted on by

Ni är många som frågar mig vad som hänt, varför IRM (interasistmen.se) ligger nere just nu. Jag är inte sådär superdupertekniskt lagd så jag kan inte precis ge några detaljer, men vi är utsatta för en överbelastningsattack som är såpass massiv att vi i dagsläget inte kan göra så mycket åt det.

Och visst. Vi vet inte vem som ligger bakom. Men det krävs inget geni att räkna ut att det inte är en slump att just vi utsätts – och vem som troligtvis gör det. IRM har liksom varit ett irritationsmoment för SD:s nätsvans sedan vi startade. Tja, kanske till och med sedan INNAN vi drog igång.

Och nog är det ironiskt när Svpolare som ofta skriver, iallafall till mig, påstår att “Ingen bryr sig om er lilla blogg!”, samtidigt har vår sajt varit utsatt för överbelastningsattacker fler gånger än jag kan räkna. Är det att inte bry sig det, att försöka se till att vi inte kan fortsätta?

Och nog är det också ironiskt att så många Svpolare skriker högt om yttrandefrihet – men inte säger ett pip när någon försöker tysta oss. Och då spelar det ingen roll om det sker via överbelastningsattacker eller hot- och hat-mail. Inte ett pip till vårt försvar. Medan vi flera gånger, när Avpixlat utsatts för att ta ett exempel, säger att “nej, det är ingen bra metod. Nej, vi ska inte försöka tysta meningsmotståndare. Nej, det är inte demokrati att göra så.”

Och nog är det väldigt ironiskt, att det är just vi som utsätts. Vi som granskar Sverigedemokraterna. Och inte en sajt som granskar Alliansen, eller som skriver om sossarna eller vänstern. Vad kan det bero på..?

Jag hoppas innerligt att IRM snart är uppe igen. Vi har en diger lista med material att plöja igenom och många inlägg som väntar på publicering. Och ärligt talat: den dag vi slutar med IRM kommer det inte vara för att någon försöker få oss till det. Den dag vi slutar är när vi antingen får slut på energi, eller när SD inte längre finns. Och känner jag oss rätt, är det mest troliga att det blir först när det senare händer.

(Vill också passa på att tacka för alla fina kommentarer jag fått angående mitt inlägg om Exponerat. Tack för alla mail och tweets! Det betyder otroligt mycket för mig att få lite snällhet som väger upp, med råge, allt hat som trillar in i min inkorg. Så: TACK!)

Snälla, sluta dela Exponerat.

Posted on by

Jag blir lite oroad när jag ser att Exponerat helt plötsligt dyker upp i mitt facebook-flöde, inte bara en gång utan flera. En av de som länkat försvarar sig med “Jag ser inga fel med att dela en sida som är lite rasistisk om de skrivit något bra”, typ. Och innanför min tinning börjar huvudvärken bulta. Vad är det för fel på lite källkritik? Vad är det för fel på att kolla upp vad det är för dynga man sprider egentligen?

Nej, Exponerat är inte LITE rasistisk – de LEVER på att vara rasistiska. Och de inlägg som inte är rasistiska går ändå ut på att sprida hat. Jag får ont i hjärtat när folk som jag vet ändå tycker om mig delar den här sidan – när sidan ifråga har hängt ut mig. Jag pratar förstås om inlägget från i våras när de trodde sig ha gjort ett scoop på att jag lagt ut en bild där jag håller i ett jaktvapen. En bild som är sisådär sju, åtta år gammal. Men de brydde sig föga om själva bilden egentligen, det viktiga var dels mitt utseende:

fettoflc3a4skfia

Men såklart, eftersom jag är kvinna, var man tvungen att ta upp lite sex också:

130kg

vc3a4nsterkvinnor

Jag läser nu också på Twitter att den där skitsidan har hängt ut en ung kvinna som heter Carolina Moberg Farraj. Vad är hennes “brott”? Hon är kvinna, hon är muslim, hon har uttryckt en åsikt. Fy så hemskt, iallafall om man frågar hatarna på Exponerat. Och även här har man valt att attackera hennes yttre:

utseende

Och även skrivit riktiga äckliga kommentarer om sex:

car raggcar sex

Hatet har förstås tagit andra uttryck också:

spotta påtältkärring

Så nu ser ni, ni som delar Exponerat utan bekymmer, vad det är för sida ni stödjer. Vill ni verkligen det? Tycker ni verkligen att det här är en bra grej att stötta? Tycker ni att någon förtjänas att bli behandlad på det här sättet?

Jag hoppas verkligen att det här inlägget kan få iallafall någon att tänka efter. Ser ni nåt Exponerat skrivit om i era flöden, ta då reda på ursprungskälla. Eller så håller ni er helt därifrån och läser andra sidor, bloggar och tidningar – som inte är rasistiska hatspridande dynghögar.

 

Äckliga rasistsidor och anonymitet

Posted on by

Så, jag har precis skrivit ett inlägg till IRM. Det handlar om rasistsidan Exponerat som hängt ut en fjortonårig kille, med bild och namn. Kommentarerna under inlägget har verkligen inte varit att leka med. Modiga människor, de där bakom Exponerat. Vilka de nu är – för de är ju som bekant anonyma.

Precis som nästan alla som jobbar med rasistsajten Avpixlat. Precis som de mängder av SD-hyllande rasistkonton som finns på till exempel Twitter. Och jag tänker: är det inte märkligt att de är anonyma, typ hela bunten?

Jag menar, fråga dem och de säger “Vi har rätt, det är VÅRA åsikter som är sanningen, det är VI som sett ljuset” etc etc. Men ändå vågar de inte stå för det? Ändå måste de gömma sig bakom fjantiga nicknames och hemliga alias? Om man står för sin åsikt, till hundra procent, då behöver man väl inte gömma sig?

Ett argument de brukar kasta fram när man ifrågasätter detta är att de skulle bli så väldigt hotade. Well, det blir vi också. Ändå vågar de flesta antirasister framföra sina åsikter utan anonymitet. Konstigt va? Är det så att vi tycker att det är mer okej att bli hotade? Nä. Det är för att vi STÅR FÖR VAD VI TYCKER.

“Men jag kan förlora jobbet/vänner/familj!”. Mm, det är jättedumt att det är såpass stigmatiserat att vara rasist i dagens Sverige. Stackars! Förstår att det måste vara jobbigt att folk blir förbannade på er om det kommer fram att ni hotat, hånat och spridit ut massa dynga. Asjobbigt, verkligen.

Nä asså, de kan komma med hur många ursäkter som helst. Men jag tror att det är så här: dels att de är fega. Det är helt enkelt väldigt bekvämt att kunna spy ur sig vad som helst utan att behöva möta några konsekvenser för det. För det andra så är de inte HELT korkade, de fattar ju att de skulle åka dit för så sjukt mycket om de inte var anonyma.

Det ÄR inte lagligt att hänga ut folk hur som helst på nätet. Det ÄR inte lagligt att skicka hot till folk. Och skulle de inte ha sin anonymitet att gömma sig bakom… tja, då skulle konsekvenserna kunna bli rätt jävla obekväma.

Fortsätt ni vara anonyma om ni vill det, så länge det går. Men förstå också detta: när ni är det, och SÄRSKILT när ni hänger ut barn och oskyldiga människor som får utstå hot i era vidriga kommentarsfält, så är ni det absolut fegaste som vandrar på vår svenska jord. Och jag hoppas att någon liten, liten, liten del av er ändå skäms.

För det borde ni.

Register över romer – eller “Det är allas vårt ansvar”

Posted on by

Jag har bestämt mig för att lägga upp vissa av mina Sourze-krönikor även här. För vissa blir det kanske dubbelläsning, men så får det bli.  /Anny

Det har alltså uppdagats att polisen har ett register över landets romer. Bland annat över ett flertal barn, och nu pratar vi alltså typ tvååringar. Så det funkar liksom inte riktigt att säga ”Det är väl bra att polisen har koll på organiserad brottslighet!” för det är helt enkelt inte vad det handlar om. Det kan de säga vad de vill om, men en tvåårings värsta brott torde väl vara att råka kasta sand på andra barn.

Nej, man måste våga se det hela på ett större sätt. Jag tänker så klart på Reva, som rörde upp många känslor. Med rätta förstås. Jag tänker på hur mina rasifierade vänner berättat hur särbehandlade de blir av polisen, misstänkliggjorda fastän de är helt oskyldiga. Jag tänker på att Sverigedemokraterna sitter i Riksdagen, troligtvis för att stanna ett bra tag. Och jag tänker på alla diskussioner jag hört – att ”*valfri folkgrupp/etnicitet* är ett jävla pack”, att ”det är en mänsklig rättighet att säga n-boll”, att invandrare kräver för mycket, att flyktingar har det för lätt, att man inte ska reagera så hårt när polisen kallar ungdomar för ”apajävlar” för det är inte mer än rätt, osv osv.

Allt hör ihop. Och alla har vi till viss del skuld till att det är så här. Därför kan jag bara delvis förstå de chockade reaktionerna från folk i min närhet och i sociala medier. Ja, självfallet är det vidrigt och hemskt att det här registret existerar. Men var det verkligen någon, alltså någon som engagerat sig i frågor om invandring, flyktingar etc som blev uppriktigt förvånad? Det passar helt enkelt för bra in i resten av vad som händer i samhället just nu. Och vi måste ärligt talat sätta stopp nu.

Det är vårt förbaskade ansvar att se till att utvecklingen i Sverige går framåt, inte bakåt.

Det är vårt ansvar som medborgare – och medmänniskor – att säga ifrån. Inte bara när något så vidrigt som det här läcker ut, utan även där vi annars kanske tänker ”Nej, jag orkar inte vara den där tråkiga som säger ifrån…”

Vi måste, ursäkta mig för jag hatar egentligen det här uttrycket, vi måste våga ta diskussionen. I fikarummet, vid matbordet hemma, på bussen, var som helst. Och ännu viktigare måste vi rannsaka oss själva. Nej, jag menar inte att vi ska starta en ny hashtag på Twitter där vi berättar om vår egen rasism. Jag menar att vi ska seriöst arbeta med oss själva. Alla har fördomar, det är inget konstigt med det. Men vissa av oss gör vad vi kan för att lära oss mer och utplåna fördomarna.

Om jag är perfekt? Verkligen inte. Jag har massor av fördomar och säkert vet jag inte om ens hälften. Är det jobbigt när någon pekar ut det hos mig? Oerhört. Men jag har också, för varje gång, försökt tänka att det gör mig till en bättre människa. Det är liksom inte farligt att få sina svagheter blottade. Det är inte livshotande om någon säger ”Hur menar du nu? Menade du det där?”.

Är det här nån slags mirakelkur? Tja, kanske skulle det vara det om alla i Sverige läste det här och tänkte ”EXAKT!” men så kommer förstås inte ske. Troligtvis kommer många som läser det här också tycka att jag är helt ute och cyklar. Att min analys är helt uppåt väggarna. Isåfall – skriv inte en arg kommentar här. Utan skriv en egen krönika, en debattartikel, insändare eller blogginlägg. Eller varför inte en hel bok? Lägg fram din egen teori, din egen analys. För jag tror inte att det finns bara ett svar på varför rasismen är så djupt rotad i Sverige. Jag tror det finns många. Och för varje svar så finns också en potentiell lösning.

Och det är baske mig på tiden att vi tar tag i det här ordentligt nu. Det är vi skyldiga våra medmänniskor, våra barn och varandra.

VM och lite rasism – eller “Religion trumfar inte kärlek”

Posted on by

För den som missat det pågår friidrotts-VM just nu och igår vann Sverige en guldmedalj. Eller ja, rättare sagt så vann Abeba Aregawi en guldmedalj på 1500 meter. Jättekul förstås och för den som faktiskt bryr sig om sport och är lite sådär mysigt nationalistisk så är det säkerligen en sak att fira. Personligen bryr jag mig inte så stort, men visst känns det lite gött att en svensk tar medalj. Det måste jag faktiskt erkänna.

Men det är inte alla som tycker att det var kul. Jag blev faktiskt riktigt bedrövad igår när jag såg hur många som ifrågasatte Aregawais medalj, påstod att den inte alls var svensk. Varför? Jo, för att hon har en mörkare hudfärg, ett efternamn som inte slutar på -son, för att hon inte pratar så bra svenska än. Kommentarerna flödade, såväl på Facebook som på Twitter:

gnällts importeras känts annorlunda närblevsvensktw svenskatw svenskt

Det är 2013. Kan vi inte sluta försöka definiera nån slags luddig “svenskhet”? Kan vi inte sluta göra upp konstiga regler för vem som är “svensk”? Fast nej, vi har inte kommit så långt än. Vi har lång, lång, lång väg att gå. Och det gör mig otroligt ledsen.

Samtidigt kan jag själv inte glädjas så himla mycket med Aregawi efter att ha läst hennes uttalande om homosexuella:

“Som jag förstår det tillåter inte min tro att män är med män och kvinnor är med kvinnor. Men jag vet egentligen inte så mycket om det”

 

Jag önskar så att Aregawi läste det här och tog till sig detta: tro kan inte trumfa mänskliga rättigheter. Rättigheten till att få älska den man vill, måste trumfa religion. Jag kan aldrig ställa upp på att låta religion vinna över kärlek och tolerans på det sättet. Och det spelar självfallet ingen roll vilken gud man tror på. Det spelar ärligt talat ingen roll om det ens ÄR religion inblandat: att tycka att homosexualitet är fult, fel, syndigt, äckligt, skrämmande, sjukligt, ja you name it – det är bara så fel. Så, så väldigt fel.

Kärlek är ingen synd. Det spelar ingen roll om det är en kvinna och en man, en kvinna och en kvinna, en man och en man eller om det handlar om poly-relationer t.ex. Kärlek är vackert och värt att sätta framför allt annat.

Utan kärlek är vi ingenting. Och jag hoppas att Aregawi en dag förstår att det inte finns något syndigt eller fel i en kärleksrelation mellan två människor av lika kön.

Svar till Alfsson – eller “Jag är lite smickrad!”

Posted on by

Nog är det lite smickrande att en riksdagsledamot, Thoralf Alfsson, skriver ett blogginlägg helt om lilla mig. Gött med reklam, liksom! Men jag har insett att han nog har missförstått mig en smula. Till skillnad från vad Alfsson skriver tycker jag inte alls att det är bra med fusk, och det är inget jag försvarar i inlägget som jag skrivit på IRM heller. Nej, det jag har skrivit är:

1. Det är inte personalens sak att åldersbestämma de ungdomar de arbetar med.

2. Det är inte lämpligt att som riksdagsledamot uttrycka sig som Alfsson gjort på sin blogg.

Jag vidhåller att det inte är personalens uppgift att avgöra vilken ålder de boende har. Vad jag vet finns det idag inte något säkert sätt att göra det på ens. Ska vi då lägga ansvaret på den anställde att ha den makten över de boendes liv, helt godtyckligt? Det här med att avgöra någons ålder är trots allt väldigt, väldigt svårt. Jag är till exempel 28 år gammal. För inte så länge sedan blev jag nekad att köpa tobak – med argumentet att jag såg ut att vara under 18 år.

Sådan godtycklig åldersbestämning lägger orimligt stort ansvar på den enskilda anställde. Det lämnar också öppet för risken att man missbrukar detta för att tillexempel göra sig av med boende som man finner besvärliga. Vill vi verkligen ha det så i välfärdssektorn, Alfsson? Tja, du vill väl det. För varför skulle du bry dig om ensamkommande flyktinbarn och -ungdomar.

Att Alfsson sedan oroar sig för huruvida jag kommer få en fast anställning tycker jag dock är rart. Jag tror inte du behöver oroa dig! Men jag tackar för omtanken. Jag blir dock lite bekymrad över att du publicerar lögner om mig. Du har trots allt ingen kunskap alls om min livserfarenhet eller hur många arbeten jag haft. Vilket är betydligt fler än du tror, käre Alfsson. En sista grej till dig, Alfsson: TACK! Det är fasen inte ofta jag blir kallad ungdom nuförtiden.

Vad gäller kommentarsfältet lämnar det mycket att önska. Självfallet har “Anny Berglin-experten” Stefan K kommenterat. Och ÄN EN GÅNG tagit upp min bild på Jämtlandsflaggorna från förra året. Snark.

Sedan är visst många kommentarer ganska sansade. Men många fokuserar också på mitt utseende eller kallar mig för diverse mindre smickrande saker. Som riksdagsledamot kanske man ska vara extra noga med att moderera kommentarerna..?

Nåväl. Nu har jag skrivit mitt svar och alla är nöjda.

 

 

Hej antirasister, vi måste prata lite – eller “Så här tänker jag”

Posted on by

Hej antirasister. Jag vill prata lite med er. Och jag ber, bli inte griniga nu. Visst, det kanske känns konstigt att jag ska säga saker till er som egentligen borde vara självklara, men vi kan väl se det som nyttig repetition? Och blir ni griniga…tja, då hoppas jag ändå att något gott ska komma ur det.

Ni förstår, antirasister, att vi är en väldigt bred skara. Det finns kvinnliga antirasister, manliga, vita, svarta, liberaler, kommunister, långa, korta… ja alltså ni fattar va? Och jag har insett att vi alla har olika metoder, olika sätt att bemöta rasism på. Det är väldigt fint och jag tror det är en vinst för vår spretiga rörelse. Om vi jobbar på det lite så kan vi liksom plocka det bästa från alla världar, och hur awesome är inte det?

Men. Jag har sett lite problem. Eller okej, saker som JAG anser vara problem. Saker som jag tycker att vi alla borde jobba med. Och det här är kanske biten när några kommer bli griniga för det är nu jag kommer kritisera vissas metoder. Det brukar sällan vara poppis när jag gör det, och jag vet ju inte ens om jag har rätt i min kritik. Men magkänslan säger det.

Och ärligt talat, tycker ni att det jag skriver är rena tramset så behöver ni ju inte göra mycket mer än muttra några förolämpningar och kanske, om det är riktigt illa, avfölja mig på Twitter

Det är så här, att jag har lagt märke till två saker som stör mig. Två saker som jag anser är ett problem, ett hinder för svensk antirasism. Den första grejen är att vi är alldeles för bra på att lyfta upp, uppmärksamma, rikta rampljus mot… rasister.

Och missförstå mig inte här, jag förstår visst meningen med att retweeta vidriga rasistiska inlägg. För man vill inte vara ensam – jag vet, jag gör det också. Men kan vi inte hitta nya metoder för att slippa den ensamheten? Istället för att sprida vidare deras budskap, vilket vi gör med en retweet, kan vi inte skriva OM det istället? Hänger ni med? Och lite same goes för saker som “Shit Ingrid Carlqvist says”. Jag förstår, jag fattar verkligen, meningen bakom. Men det blir liksom knasigt nånstans på vägen. För helt plötsligt får hon mer uppmärksamhet än hon förtjänar.

Seriöst, hon är chefredaktör för en liten fjantig tidning. Hon har inte så mycket makt som hon själv skulle vilja. Men vi, antirasisterna, ger henne mer makt varje gång vi käftar med henne. Varje gång vi sprider hennes budskap. Varje gång vi tar en diskussion som vi ändå VET inte leder någonstans. Kan vi inte sluta med det? Kan vi inte helt enkelt… jag vet inte, ignorera henne? Och det finns såklart fler som hon. Fler som vi kanske inte måste ge så himla mycket uppmärksamhet. För de lever på den – uppmärksamheten. De lever, växer sig feta, växer sig mäktiga. Och det är väl jäkligt onödigt va?

Okej, det där var den första saken. Nu kommer vi till den andra: tolkningsföreträde. SERIÖST ibland blir jag less på att tillhöra gruppen vita antirasister för vi är väl den grupp som är minst lyhörda. Snälla, kära ni: det är inte vi som är utsatta. Vi kan inte komma springande som nå räddande änglar och förvänta oss en guldstjärna. Att vara antirasist ska vara en självklar sak – för det är mänskligt. Men vi måste lära oss att lyssna. Lyssna till de som faktiskt utsätts för rasismen. Vi kan inte, som antirasister, fnysa bort vissa debatter som obetydliga. Det är nämligen inte vår rätt. Vi måste, som antirasister och människor, bli bättre på att se våra egna privilegier och helst av allt – avsäga oss dem.

Det funkar inte att jag, som vit antirasist, nedlåtande säger “Vadå, vad är det för fel på att säga negerboll?”. Det är väl ändå inte min sak att avgöra, för det är inte mig ordet berör. Fattar ni hur jag tänker? Eller som pepparkaksdebatten i julen. Herregud, jag såg annars väldigt kloka antirasister flippa fullständigt över tanken att det kunde finnas rasistiska undertoner i skolornas luciatåg. DET ÄR INTE VÅR RÄTT ATT FNYSA.

Vi måste börja lyssna. Vi måste bli bättre på att lära oss. Vi måste förstå vad tolkningsföreträde är – och när vi har det. Vi måste helt enkelt bli bättre antirasister. Lyckas vi med det så lyckas vi också bli så sjukt mycket starkare. Och ju starkare vi är, desto svagare blir rasismen.

Mm, jag skrev rasismen med flit. För det handlar inte om att debattera mot enskilda rasister – det handlar om att kämpa mot rasismen i sin helhet. Jäkla svårt. Men tillsammans är jag övertygad om att vi lyckas. Även om vi kanske måste omgruppera lite, även om vi måste lära upp vår fingertoppskänsla lite och även om vi troligtvis kommer bli osams flera gånger på vägen.

Så snälla antirasister. Läs iallafall vad jag läst. Och tänk över det en stund. Det är allt jag begär. (Plus en tam tapir.)