Får man skämta om allt? – eller “DU ÄR TJOCK HAHA SKOJABARA!”

Ok, så jag tänker ta för givet att de flesta hört talas om eller läst Jonas Gardells tweet om muslimska kvinnor, där han jämför dem med “ambulerande enmanstält”. Tweeten har, med all rätta enligt mig, väckt stor kritik. För de flesta är det en självklarhet att inte sparka neråt, att inte ge sig på grupper som redan har det svårt. För de flesta är det också en självklarhet att inte späda på fördomar.

Jag skulle tillexempel inte få för mig att skämta om funktionshindrade, eller transsexuella, eller romer. Skulle jag skriva eller säga något som uppfattas som stötande så förväntar jag mig att någon berättar det för mig så jag kan ändra mitt beteende. Visst, när någon säger ifrån så är det lätt att man blir lite stött. Sårad stolthet kanske. Men man måste kunna komma över det och istället lära sig något av det.

Men det som gör mig mest bedrövad är trots allt inte Gardells klantiga och osmakliga skämt. Nej, det är reaktionerna på reaktionerna. Många har kritiserat hans tweet och jag tycker det är ganska sunt att göra det. Men nu börjar folk bli griniga. Jag har hört och läst både “Det var ju ett skämt!” och “Ska folk börja bestämma vad man får och inte får skämta om nu?!”. Så jag vill liksom reda ut lite saker här, och visst att det är mina åsikter men jag tror att ganska många tycker som jag här.

Angående “Det var ju ett skämt!” så är det den sämsta undanflykten som kanske någonsin existerat. Världen funkar inte så, människor funkar inte så. Om någon drar ett tjockisskämt så kommer jag vara lika sårad, förbannad, ledsen och upprörd även om hen följer upp med “Jag skojade ju bara!”. Tänk er in i det själva, om någon går på er allra ömmaste punkt: hur skulle ni må? Skulle ni må bättre av “SKOJABARA!” som ursäkt? Nä. Nä jag tror faktiskt inte det.

Och sen det här med “Ska folk börja bestämma vad man får och inte får skämta om nu?!” så nä, det ska vi inte. Ingen kan säga vad nån annan FÅR skämta om. Däremot kan man säga vad man BÖR skämta om och det är väl helt vanlig jäkla hyfs att göra det? Jag kan inte ta för givet att folk vet allt. Jag kan inte ta för givet att folk förstår allt. Är det min uppgift att berätta för folk om saker, få dem att förstå att saker? Ja. Det är väl allas uppgift att göra det..?

Samhället utvecklas av kunskap och förståelse. Samhället utvecklas också av tolerans och acceptans. Så kan vi inte bara sluta sparka neråt, sluta acceptera sexistiska och rasistiska skämt, sluta bortförklara fördomar med “Det var bara skoj!”? Jag tror att världen blir lite bättre av det. Och en bättre värld vill väl alla ha?