Även om ni får mig att gråta – eller “Riktigt dålig förlorare”

Motbjudande. Äcklig. Vedervärdig. Vidrig.

Mm, det är några av de saker jag blivit kallad den här veckan. Det är ändå intressant, att de som ska “käfta emot” verkligen inte har några argument att komma med. För när man börjar med ord som de ovan, om man börjar köra med “lilla gumman” eller andra nedsättande ord, då har man absolut ingenting att komma med. Och då har väl jag vunnit, va?

Jo, jag roas lite av tanken. Och det är kanske därför jag orkar. För även om jag skrattar bort skiten så kan det ta sig in under mitt skinn en dålig dag. Ni vet, lite PMS:ig och stressig och massa andra :ig som gör att den där skyddsmuren inte är så tjock längre. Och det gör mig ännu ledsnare, för då har ju DE vunnit. Då stänger jag ner datorn en stund och känner bara att “nä, jag lägger ner skiten”.

Som tur är, för mig kanske främst, och som verkligen är otur för DEM, är jag fantastiskt envis. Och dessutom en otroligt dålig förlorare. Jag avskyr verkligen att förlora (blev liksom grinig när min 5-årige brorson vann i Memory tre gånger i rad…) och det är en egenskap som är guld värd i det här läget.

Så, kära rasister, antifeminister, homofober och ni resten som bara är ute efter att hata lite på mig: Ni kommer aldrig få tyst på mig. För även om ni faktiskt, tyvärr, ibland lyckas göra mig ledsen. Så är jag så sjukt mycket envisare än vad ni är. Jag är dessutom uppbackad av en hel drös bra människor, jag vet själv i mitt hjärta att jag har rätt och jag är fantastiskt stolt över vad jag åstadkommit hittills.

Enda vägen är uppåt. Och framåt. Väljer ni att ställa er i vägen för mig? Tja, då tar jag väl en omväg då. Eller hoppar över er. Det är inte svårare än så. Inte egentligen.