Kvinnohat igen – eller “Nej, det är aldrig BARA ett skämt!”

Är så van vid att skriva på IRM att jag nästan tänkte ursäkta mig själv för vad det här inlägget kommer handla om. Sen kom jag på, det är ju faktiskt MIN blogg så jag skriver vad jag vill. Ha!

Grejen är denna: Min polares polare delade mitt blogginlägg om kvinnohat och dissade det. Min polare taggade mig i en kommentar men jag fick själv inte kommentera. Ve och fasa! Jag kan inte låta kritik stå oemotsagd (Visst är det ett ord..?) när jag väl har sett det. Så jag tänkte att jag ska bemöta det i ett blogginlägg istället. Dessutom så kanske det en gång för alla sätter stopp för den sortens kritik som framförs, helt enkelt på grund av att den är felaktig och lite dum. Here goes:

reaktionerkvinnohat

Jag vill börja med att poängtera att mitt blogginlägg inte handlade om “gnäll” utan om att uppmärksamma sexistiska skämt som jag finner högst osmakliga. På riktigt, jag kan inte förstå varför vissa så ilsket vill försvara skämt om våldtäkt? Där kan jag också säga: Kul vardag. Och nu kommer säkert nån fortsätta framhärda med “Det är ju bara på skooooooj!” och då rekommenderar jag att man läser den här artikeln. Jag har refererat till den i flera kommentarer till Kvinnohats-inlägget men någon har säkert missat den. Den säger allt, kan jag tycka. För den som inte orkar läsa artikeln (som faktiskt är rätt kort, men vill man veta mer kan man söka på t.ex forskarens namn) så kommer en kort sammanfattning här:

Sexistisk humor är inte något så enkelt som välvilligt nöje. Den kan påverka mäns omvärldsuppfattning och tillåta dem känna sig bekväma med att uttrycka sig sexistiskt utan att deras kompisar misstycker. […] Just tillägget “det är bara ett skämt” förkläder fördomarna och diskrimineringen till något på ytan harmlöst. Som sedan kan sprida sig med stor kraft på ett ofta helt legitimt sätt.

Så nej, det rör sig aldrig om “bara på skoj”. Och även om det skulle vara så, så har jag redan konstaterat detta: Ett sexistiskt skämt är fortfarande sexism. Skulle ni tycka att det var lika roligt om skämten handlade om er syster, dotter, mamma, flickvän, tjejpolare?

Det som faktiskt irriterar mig mer än icke-argumentet “det är ett skämt” är “det är en del av internets kultur”. Asså hallå?! Så bara för att något är på ett visst sätt idag så ska vi bara gå med på det utan att någonsin ifrågasätta? Seriöst, tänk efter lite nu va? Att det finns en särskild kultur på (vissa delar av) internet beror troligtvis på att de varit mansdominerade en ganska lång tid. Ett exempel är t.ex gamingkulturen där kvinnor generellt utsätts för väldigt mycket sexism. Ska vi då bara tänka att “äh, kvinnor kan la göra nåt annat än spela spel?” eller ska vi kanske tillsammans säga ifrån och aldrig acceptera att kvinnor särbehandlas?

Vad är ni rädda för? Varför vill ni inte släppa in kvinnor? Varför är det så svårt för män, särskilt unga män som det tycks, att ställa upp för allas lika värde? Var är kampen? Var är upprördheten över att vi blir så orättvist behandlade? Seriöst, både män och kvinnor som skrattar bort såna här saker, ni får faktiskt ta och skärpa er nu och sluta bortförklara sexism på internet.