Vi behöver få drömma om hur det ska bli!

Jag har så lätt att falla in i vemod. Minnen. Nostalgi.

Det är inte så konstigt alltså, att jag då och då glömmer bort allt negativt med saker och ting och istället känner saknad i förtid. Saknad efter allt bra som varit.
Mitt SEKO-hjärta blöder då.

Hur jag fått växa de här åren! Allt jag fått lära mig tack vare SEKO och LO. Alla kurser! Åh, alla människor jag träffat. Inspirationskällorna.
“Insikter” förra sommaren, med de finaste av de finaste! Frustrationen de där tre veckorna, skämten, att bli kallad “hjärtat” av min kurskamrat när jag mådde dåligt, att bli omkramad, att sitta på rummet och gråta och bli omhändertagen när allt kändes så fel och fult.

Alla skratt vi har delat, jag och mina fackliga vänner. Stödet. Hur vi lyft varandra när det har behövts. Hur jag alltid haft någon att fråga. Alla dessa erfarenheter!

Det nyväckta hopp jag känt efter varje kurs. Den nyväckta inspirationen. Längtan efter att få förändra, lusten att kämpa för ett bättre samhälle, argumenten jag samlat på hög. Att åka hem från en kurs är alltid lite bitterljuvt.

Kongressen! Åh, jag är så lycklig  att jag fick förtroendet att åka dit. Det helt magiska gänget SEKO-ombud! Fikapåsen under kvällsplenan, samhörigheten, hand i hand sjunga “Internationalen”. Känslan av att tillhöra. Vara hemma.

Jag kommer sakna det.  Men jag är ändå trygg i tanken, att det snart är över. I framtiden väntar nya utmaningar, nya kamper, nya vänner och nytt engagemang. Jag har fått så mycket de senaste fyra åren och jag har gjort i ordning en speciell plats i mitt hjärta för dessa minnen. De kommer alltid finnas med mig, bygga upp mig, jag kommer dra energi från dem och göda mina leenden med dem. Min kamp är inte över, även om den nu inte nödvändigtvis kommer ha sin plats i SEKO.

Och när skuggorna skräms, när livet känns hårt
Ta steg för steg fast det är svårt
Och om du vågar drömma när ingen annan tror
Kan du vinna mer än du tror.

För om vi vill, om jag vill,
Om du vill, vill vi två.

Tack, alla ni som korsat min väg de här fyra åren. Våra vägar kommer garanteras korsas igen, för mig blir ni inte av med så lätt!