Det är måndag och jag läser om ännu en friande våldtäktsdom. Jag vill skrika, vråla, gråta. Återigen säger man “det finns inget uppsåt” i Tingsrätten. Återigen säger man att kvinnors kroppar är allmänt gods.

Göteborgs tingsrätt slår fast att den 21-åriga kvinna befann sig i en särskilt utsatt situation. Ändå friar rätten en 46-årig man från misstanken om att ha våldtagit henne eftersom det inte är bevisat att han “förstått eller varit medveten om” att hon var full, skriver metro.se. Uppsåtet som krävs för en fällande dom går alltså inte att bevisa, anser rätten.

Alla som trodde att ändringen i lagen, att “särskilt utsatt situation”, skulle ändra något kan nu besviket skaka på huvudet. Tydligen inte. Tydligen är man inte i en “särskilt utsatt situation” när man är ordentligt berusad. Och tydligen är det nån ny grej att dumförklara män i våldtäktsrättegångar. För tydligen är ju i alla fall just den här mannen så otroligt korkad att han inte kan avgöra på en kvinna om hon är jättefull eller inte. Nä, inte ens när hon ramlar ihop utanför krogen kan han visst avgöra det? Och tack vare att tingsrätten ba “Nej men stackarn, det är ju inte alls så lätt att veta om nån är jättefull!” så får han gå fri. Trots att han ogenerat tagit för sig av nån annans kropp. Trots att hon, vars kropp det är, inte ville det.

Än en gång får kvinnor det serverat på ett fat av bajs: är du full så får du stå ut om du blir våldtagen.

Jag skrev igår, på Aftonbladet Debatt, om samtycke. Att det inte räcker med en samtyckeslag så länge män inte vet vad samtycke egentligen är, det räcker inte så länge vi lever i en våldtäktskultur. Och kanske är det så att det rent juridiskt vore bättre om det fanns ett brott i stil med “vållande till”? För dödar du någon, fast det inte var meningen, så kan du bli dömd för vållande till annans död. Men våldtar du någon, fast det inte var meningen, så blir du frikänd.

Är inte det rätt skevt?

Idag läser jag också om en tjänst där man ska kunna söka efter domar, för att… tja jag vet inte riktigt varför man skulle vilja göra det. Men grundaren Pontus Ljunggren har en idé om hur man kan använda tjänsten:

En kvinna som ska gå på en dejt kan konstatera att den här killen har fem domar för våldtäkt eller misshandlat sin förra flickvän. Vi ger tryggheten att kunna göra ett val.

 

“Tryggheten att kunna göra ett val”. Sug på den en stund. Vrid och vänd på formuleringen. Smakar den gott i munnen? Nej, jag tänkte väl det.

Det brinner en eld av ilska i mig. Ibland tror jag att den kommer förinta mig inifrån. Jag är så arg att jag ibland aktivt måste styra om tankarna. De stunderna kommer allt oftare. Senaste året har vi blivit översköljda av en mindre tsunami av friande våldtäktsdomar. Det blir allt mer tydligt: kvinnans kropp är allmänt gods.

Det är en uppfattning som befästs på fler sätt än frianda våldtäktsdomar. Varje gång en fotograf väljer att ta sexistiska bilder. Varje gång kvinnors kroppar klipps upp i smådelar. Varje gång kvinnor visas upp som en accessoar till mannen. Varje gång tidningarna skriker “KÄNDIS X ÄR TJOCK” och i kolumnen bredvid “KÄNDIS Y ÄR FÖR SMAL”. Varje gång en liten flicka får höra “Nämen det är ju bara för att han tycker om dig” när en pojke luggas, tafsar, tar för sig.

Det finns så extremt många exempel på tillfällen då vi, samhället och normerna och strukturerna, befäster att nix nej: är du kvinna så ska du inte tro att DU HAR NÅN RÄTT TILL DIN EGEN KROPP.

Din kropp är inte din, kvinna. Den är definitivt inte din om du tycker om att bära “utmanande” kläder. Utmanande kläder – vilket jävla uttryck va? Din kropp är heller inte din om du väljer att bli berusad. Din kropp är inte din om du väljer att gå ensam hem från krogen. Din kropp är inte din om det är mörkt. Din kropp är inte din om du är för rädd för att protestera. Din kropp är inte din om du inte kommer ihåg exakt vad som hänt. Din kropp är inte din när du sover. Din kropp är inte din ens om du säger “nej!”.

Ska jag fortsätta? Nej, jag orkar faktiskt inte. Att googla “våldtäkt friad” är som att öppna ett hål av djupaste mörker och ångest.

Det är inte konstigt att mitt normaltillstånd snart är vrede. Det är inte konstigt att jag ibland vill sätta mig i ett hörn och gråta. Den maktlöshet jag känner så fort jag läser om friande domar. Domar som så tydligt säger att om du inte beter dig helt utifrån stela lagtexters uppradade kriterier, då är din kropp allmänt gods. Bryter du mot de stela lagtexternas uppmålade mönster? Då är din kropp inte din, kvinna.

Jag blir ofta beskylld för att vara manshatare. Det är inget ovanligt när man är feminist. Det är närmast en garant när man som kvinna skriver, pratar, diskuterar våldtäkt. För nånstans skaver det i männen. Att en överväldigande majoritet av alla våldtäkter begås av – män. Och ärligt talat, så här ÄR det: vi kvinnor kan inte minska antalet våldtäkter.

Det ansvaret ligger på männen.

Det ansvaret innebär att män börjar lyssna på kvinnor utan att vråla “MEN VI DÅ?!”. Det innebär att män måste våga se sig själv som grupp. Det innebär, kanske främst av allt, att män måste öppna ögonen och se mansrollen som skadlig. Vi kvinnor får lära oss hur vi ska bete oss för att inte bli våldtagna. Vi kvinnor får lära oss att frukta ALLA män.

Om jag hade varit man, då hade jag varit jävligt förbannad över det. Och vet ni? Det är inte oss feminister ni ska vara förbannade på. För vet ni? Vi feminister vill bli av med könsroller. Vi feminister vill se förändring.

Vi feminister vill se till att den enda som har rätt till en kvinnas kropp… det är kvinnan själv.

Ibland vill jag bara förbanna oturen jag hade när jag råkade födas som kvinna. För jo, i vissa fall är det bara otur. En belastning. Som till exempel när det kommer till vem som egentligen har rätten till min kropp. För det mesta tyder på att det inte är jag själv.

Idag har ett rättsfall från Umeå uppmärksammats i såväl sociala som traditionella media. Det handlar om en tjej som fått en vinflaska uppkörd i sitt underliv, när hon blivit fasthållen. Men det är inte våldtäkt.

Tingsrätten menar att tjejens uppgifter om att hon till en början höll ihop benen är trovärdiga men att det kan tyda på att hon var blyg eller tvekade. Tingsrätten slår även fast att det var omdömeslöst av killarna att föra in den tomma vinflaskan i tjejens underliv men att det de inte hade uppsåt att skada henne och att de slutade när de såg att tjejens underliv började blöda.

 

Eller som det står i domen:

 

Personer  som är invecklade  i sexuella aktiviteter  med  varandra gör ju  naturligen  saker med  varandras  kroppar på ett spontant  sätt utan  att fråga om den som berörs  av det samtycker  eller inte. Därtill kommer  att A  under händelseförloppet  inte heller givit något verbalt uttryck  för bristande  samtycke.

Ja, personer som är invecklade i sexuella aktiviteter med varandra gör saker med varandras kroppar på ett spontant sätt. Mycket riktigt. Men man kan tycka att när det gäller att penetrera någon med en glasflaska så kanske man ska vara väldigt noga med att kolla om den som blir penetrerad också vill det?

Men det blir liksom ännu sjukare, det här är också ett utdrag direkt från domen:

Vid bedömningen  av om  så ska ske får då inledningsvis  konstateras,  att det  inte finns något  som tyder på  att den blödning  och de smärtor  hos A som  penetreringen med  flaskan medfört, orsakats  av att  Saman  fört flaskan in och  ut i A:s  underliv  med överdriven kraft, utan allt tyder på att de sagda  effekterna uppkommit  till  följd av att en del av den aluminiumfolie som omger  den övre delen  av halsen på  en vinflaska funnits kvar på den urdruckna  vinflaskan och  att en kant  av  folien  orsakat en sårskada  i A:s  underliv.

 

Jamen dåså! En sårskada i underlivet är ju inget att bråka över, eller? Ärligt talat förstår jag inte riktigt på vilket sätt det spelar roll hur hon började blöda: Hon säger själv att hon inte var med på att glasflaskan användes, hon knep ihop benen (även om Tingsrätten säger att detta kan bero på blygsel…och då är det okej att tvinga isär någons ben och köra upp en glasflaska i underlivet på henne…eeeh…) och har gjort en anmälan om våldtäkt. Seriöst, Umeå Tingsrätt, vad håller ni på med?

Men, tragiskt nog: Jag är inte det minsta förvånad. Det är egentligen inte domen det är fel på, enligt min högst amatörmässiga bedömning. Det är såklart hos lagen felet ligger. Att vi 2013 fortfarande inte har en samtyckeslagstiftning i Sverige tycker jag är rent bedrövligt. Hur svårt kan det vara egentligen, att se till att den man har sex med faktiskt VILL ha sex med en? Och nej, det räcker inte med att säga “Ja jag vill ha sex med dig” och sen får man göra vad man vill med personens kropp. Att använda en glasflaska som sexleksak får nog räknas som en sådan sak som man bör ha särskilt samtycke för.

Jag blir så galet provocerad av det här. Det är så uppenbart att vi kvinnor inte har nån egentlig rätt till våra egna kroppar. Vi får liksom räkna med att bli våldtagna med glasflaskor, få fingrar uppkörda i underlivet för att “kontrollera vår oskuld” och att män har analsex med oss när vi sover, fastän vi inte vill. Vad ger det här egentligen för signaler? För mig framstår en sak som extra tydlig: Det är nog fan ingen mening att ens anmäla en våldtäkt.

För om du gör en anmälan får du räkna med att själv bli misstänkliggjord, utfrågad om dina sexvanor och om du var full och hur du var klädd. Du får räkna med att folk vänder sig mot dig och tar förövarens sida istället. Du får räkna med att du blir ifrågasatt, sa du verkligen “Nej” på rätt sätt? Du får också räkna med att det troligtvis inte blir någon fällande dom, för som det ser ut i Sverige idag är det förbannat svårt att få någon fälld för våldtäkt.

Jag vet detta, och det är hjärtskärande och ger mig en stor klump av ångest i magen. Skulle jag själv bli utsatt för våldtäkt så skulle jag inte våga anmäla. Jag skulle inte vilja följa upp ett övergrepp med en såpass påfrestande och ofta förnedrande process som en våldtäktsanmälan, och eventuell rättegång, faktiskt är. Domen från Umeå tingsrätt kanske är helt rimlig sett till lagen, men den visar också det här för Sveriges alla flickor och kvinnor:

Lite våldtäkt får du faktiskt tåla.