Tag Archives: antirasism

Skratta åt SD är kontraproduktivt

Posted on by

“Best of SD” heter ett filmklipp som nu sprids likt en svårartad förkylning i sociala medier. Jag är inte den som kritiserar saker jag inte sett, så jag kollade just på klippet. Och blev så ofantligt trött. Jag är helt med om att politik måste kunna vara rolig och humoristisk, men det måste då också finnas lite skärpa och finess i humorn. “Höhö, kolla vad dumma dom är!”, saknar både finess, skärpa och är i slutändan troligen endast kontraproduktivt.

Vad händer när vi höhö-garvar åt “dumma sd:are”? Det enkla och korta svaret är: troligen inte ett skit. Att höhö-garva åt “dumma sd:are” är något som är förbehållet en viss del av oss i Sverige: vi som har makt. Vi kan tillåta oss själva att göra det, för det straffas oss inte. Det är inte främst oss, kritvita och kristna/ateister/icke-muslimer, som Sverigedemokraterna är ute efter. Vi kan fördöma på avstånd, men vi kommer aldrig någonsin få veta hur det är att vara en del av SD:s hatobjekt nummer ett.

När vi höhö-garvar åt “dumma SD:are” så visar vi så tydligt att vi har RÅD att ta lite lätt på det. Det är, enligt mig, samma grej som att förminska rasism till att bara handla om SD. Vi KAN blunda för annan rasism, för vi drabbas inte av den.

I slutändan kommer dock ALLA drabbas av SD:s politik om de får tillåtas få mer makt. Det är kanske det vi borde prata om istället. Vi borde prata mer om hur de vill sabba villkor för arbetare, hur de vill försämra levnadsvillkoren för HBTQ-personer, hur de vill inskränka aborträtten, hur de “driver” frågor som de redan röstat emot i Riksdagen, hur deras politik i slutändan kommer rasera vår välfärd och vårt land.

Det är DET vi borde prata om. Inte sitta och skratta åt hur dumma de är. För medan vi skrattar, är de ute och lismar åt sig fler röster. Medan vi skrattar, drabbas våra kamrater för rasism som vi valt att blunda för. Medan vi skrattar, händer det inte ett skit.

Jag vill inte ha en sandlådevalrörelse!

Posted on by

Idag är det den 14:e augusti och det är på pricken en månad kvar till valet. Jag har varit så peppad inför det här hela året. För en politiknörd, som jag är, brukar sista månaderna innan valet vara intressanta och roliga. Men jag är besviken, väldigt besviken.

Kanske är det så att jag ser saker annorlunda eftersom jag jobbar med valet på ett helt nytt sätt i år, i egenskap av valombudsman. Eller kanske är det så att svensk politik har förändrats. Jag la märke till i förra valet att politiken har blivit personiferad, det kretsar mer om personer och individer istället för sakfrågor. Det gäller både de som röstar (“Vad kan JAG vinna på det här? Vad kan ni göra för MIG?”) men framförallt gäller det hur politik presenteras. Det är större fokus på de individuella politikerna än på vad de egentligen VILL.

Moderaternas nya affischeringskampanj är ett så sjukt bra exempel på vad jag menar. Istället för att de fokuserar på att lyfta fram sina egna frågor, istället för att fläska ut sina egna budskap och vad de tänker göra om de får makten i fyra år till så lägger de 24 MILJONER kronor på att basha de rödgröna partierna.

Jag blir bara så arg, för det är så himla…töntigt!

Ännu töntigare blir det om man kollar på Centern, som skapat en HEL HEMSIDA som typ bara riktar sig mot Ali Esbati (V), då de tycker att han ska ta tillbaka att han sa “tjänstefolk” i en TV-debatt. På riktigt: de har gjort en hel hemsida tillägnat detta. Samtidigt kliar sig de flesta i huvudet och ser lite vilsna ut när man ställer frågan “Vad vill egentligen Centerpartiet?” NO BODY KNOWS!

Och Folkpartiet? Ja, de kör på sin “feminism utan socialism”-kampanj och jag ba “jamenvisst, kör på ni, men vad vill ni ÅSTADKOMMA mer den feminismen då?”. Jag menar seriÖST det funkar inte att bara “jag är feminist” och så är allt frid och fröjd. Man måste kanske berätta VARFÖR man är det också. Jan Björklund tycks ju dock vara väldigt bekväm nere i sandlådan:

infantil

Ärligt talat är det inte så att rödgröna blocket är så mycket bättre. Eller jo: jag kan inte riktigt se att de är lika personfixerade. Men ärligt: vad går sossarna till val på? Vad kommer de göra om de får makten? Är de för eller emot, fågel eller fisk, upp eller ner?

Jennifer Lawrence IDK

Ni kanske märker att jag är lite upprörd. Det är jag. Upprörd och besviken! Jag vill ju se en valrörelse som handlar om politik, om riktiga frågor, om förändring och visioner. Jag vill inte se en valrörelse som dels handlar om att puckla på “motståndarlaget” på ett sätt värdigt förskolebarn. Jag vill inte ha en sandlådevalrörelse!

För vet ni vilka som vinner på en sandlådevalrörelse som är så otydlig så att inte ens jag, som ändå JOBBAR med valet, förstår vad partierna egentligen vill? Ni får tre alternativ. Är det A) Små söta kaniner, B) Jesus eller C) Det där hemska rasistpartiet som alla är så angelägna att bli av med?

The 33 Most Important Bunny GIFs On The Internet

Well. Det är varken Jesus eller kaninerna, åtminstone inte såvitt jag vet. Men SD går ut och säger “Vi vill stoppa det organiserade tiggeriet” och för den som inte är så insatt, för den som är fördomsfull, den som redan bestämt sig för att hata de mest utsatta i vårt samhälle så låter det tydligt och bra. SD säger “Vi vill se till att pensionärerna får det bättre” och för den som är pensionär och tvingas leva på snabbnudlar som nån jäkla student så låter det kanske jäkligt gött.

Det får fasen vara nog nu. Ge inte bort NÅGOT på walkover till Sverige”demokraterna”. Opinionsundersökning efter opinionsundersökning efter opinionsundersökning säger samma sak: folk tycks skita fullständigt i att SD är rasister. Så det kanske är dags för en ny strategi. Rasismen ska krossas – JA. Men rasismen varken kom eller kommer försvinna med SD. Vill vi verkligen kicka ut Åkesson, Ekeroth, Söder och resten av dem ur Riksdagen så måste politiker, partier såväl som företrädare, bli bättre på att berätta vad de själva vill åstadkomma och förändra, samt upplysa om att SD säger sig jobba för en sak, men i samma veva röstar de emot det i Riksdagen.

Det är farligt, det som händer just nu. Förvirring är inte bra. Förvirring leder alltför ofta till att folk antingen inte bryr sig, eller väljer att rösta på det tydligaste alternativet. Är det alternativet ett rasistiskt parti, tja då är det läskigt på riktigt.

Varför är ni så fega?

Posted on by

Idag är den stora icke-nyheten att Kent Ekeroth är djupt insyltad i hatsajten Avpixlat. Alla som är förvånade över att det finns fler band mellan SD-politikern och Sveriges rassesida nummer ett, räck upp en hand nu. Nähä, ingen..?

Nåväl. I den här nyheten så finns det något som ändå är väldigt skrämmande. Ja, förutom att ett riksdagsparti helt rycker på axlarna över sin politikers intima koppling till en sajt som hänger ut barn, sexbrottsoffer och hetsar till förföljelse av journalister, politiker och meningsmotståndare. Det jag talar om är hur Avpixlat beskrivs av både DN och Aftonbladet.

DN skriver “På Avpixlat publiceras nyheter och debattinlägg med tydlig invandrarkritisk agenda.” Invandrarkritiska? Really, DN? 

Låt mig ge er en sarkastisk och mycket föraktfull slow clap för att ni anammar rasisternas eget språkbruk. Låt mig anti-hurra över att ni förringar det Avpixlat håller på med och framställer det som något vi ändå kan tolerera. Och låt mig slutligen gråta en jävla störtflod över att en av Sveriges största tidningar inte har ryggrad nog att beskriva Avpixlat för vad det är: en hatsajt.

För låt oss tänka lite på vad “invandringskritisk” egentligen är. Det låter så ofarligt, något som vi inte alls bör protestera över. För visst får man kritisera allt? Ja, det får man ju. Men det Avpixlat håller på med är inte kritik. Det Avpixlat håller på med är vinklade nyheter som har ett enda syfte: att misstänkliggöra invandrare, flyktingar och överhuvudtaget alla som har en mörkare hudfärg än mjölkvit och/eller tillhör en annan religion.

Avpixlat har gång på gång på gång hängt ut människor och “redaktionen” har tittat åt ett annat håll när kommentarsfältet spårat ur i hot och postning av folks hemadresser. De som jobbar med Avpixlat har inga gränser.

Och Mats Dagerlind, skitsajtens ansvariga utgivare? Han är den mest gränslösa människa som finns. Han ser det inte ens som ett problem att driva med folk som varit med om traumatiska och hemska upplevelser. Han ser inga problem med att håna folk som sörjer.

Jag blir livrädd över att se hur snabbt normaliseringen går nu. Inte ens Aftonbladet, som ändå gjort flera granskningar av Avpixlat, vågar kalla sajten mer än “främlingsfientlig”. Jag menar, really? Kan vi inte bara komma överens om att inte använda såna skitord som främlingsfientlig som i sig är väldigt, väldigt problematiskt då den faktiskt utmålar vissa som främlingar.

Under våren kände jag ett visst hopp när stora demonstrationer mot Sverigedemokraterna fick enormt folkligt stöd. När vi kunde se allt ifrån barn till pensionärer vända ryggen till. Jag trodde att det var nån slags vändpunkt, men det jag ser i media får mig att tvivla. Vad är egentligen agendan? Varför envisas tidningar med att kalla SD, och dess hatspridande propagandaorgan Avpixlat, för saker som “invandringskritiska”? Vad har de egentligen att vinna på det?

Varför är de så rädda? Varför är ni så fega?

 

SD kämpar inte för demokrati för alla

Posted on by

Sverigedemokraternas nätsvans är igång igen. Som vanligt, så fort någon kritiserat SD på något sätt. Den här gången är det Jenny Bengtsson, ordförande för Hotell- och restaurangfacket Stockholm Gotland och även riksdagskandidat för Vänsterpartiet, som hamnat i deras skottlinje. Detta efter att ha konstaterat att aktiva Sverigedemokrater inte bör vara fackliga företrädare.

Flera hot och mängder av hat är vad som drabbat Jenny. Jag önskar att jag kunde säga att jag är förvånad, men det kan ärligt talat ingen säga att de är längre? Det följer alltid samma mönster: någon kritiserar SD, Avpixlat hänger ut personen, personen utsätts för terror. Och Sverigedemokraterna tittar åt ett annat håll.

Det är fan ta mig pinsamt att vi har ett riksdagsparti som beter sig på det här sättet. Det är förstås också väldigt obehagligt och skrämmande. När Åkesson fick en tårta i ansiktet skrek många i högan sky att det var ett hot mot demokratin – var är de personerna när en person blir hotad och trakasserad på grund av sina åsikter?

Sverigedemokraterna måste göra ett krafttag och ta avstånd från den här typen av beteende. SD måste klippa banden till hatsajten Avpixlat för att verkligen visa att de bryr sig. I samma veva borde de utesluta Kent Ekeroth som har intima kopplingar till sajten ifråga.

Kommer det ske? Troligen inte. Har det inte hänt ännu, så är det nog rätt naivt att tro att  det kommer hända nu. Det är på sitt sätt förståeligt, Avpixlat är en fantastisk propagandamaskin som går i Sverigedemokraternas hårt åtstramade strypkoppel. Där får ingen kritisera SD, där får ingen uttrycka en åsikt som de ogillar (typ allas lika värde…) för då får man sin kommentar raderad.

Det är ett demokratiskt problem att vi har ett riksdagsparti som har en såpass hatisk, ettrig och aktiv nätsvans. En nätsvans som scannar av internet i jakt på SD-kritik. En nätsvans som inte drar sig för regelrätta trakasserier. Men det som är än mer problematiskt är att vi har ett riksdagsparti som uppenbarligen helt struntar i det som händer.

De kallar sig för Sverigedemokrater. Men det är inte allas demokrati de kämpar för.

Vidrig homofobi på rasistblogg

Posted on by

Det börjar dra ihop sig till Stockholm Pride. En vecka fylld med lycka, acceptans och kärlek. En vecka som dessvärre också brukar locka fram allsköns homofoba åsikter. 2014 är, tyvärr, inget undantag. Än har festivalen inte ens startat, men jag tror vi lugnt kan utse årets homofob redan nu. Årets förstapris går till *trumvirvel* Ingrid Carlqvist på rasistbloggen Dispatch International!

I två blogginlägg blandar Carlqvist lite olika varianter av homofobi med transfobi och allmänt människoförakt. Och innan någon läser vidare vill jag TYDLIGT göra en triggerwarning för homofobi och kränkande uttalanden. Ingen ska behöva må dåligt av att läsa min blogg. Känner du att du inte vill läsa mer nu så klicka på den här länken så kommer du till gulliga hund-GIFs.

Fortfarande kvar? Ok, let’s begin.

Carlqvist går hårt ut i ett inlägg med titeln “Pedofila arbetsgruppen har fått som de ville”. Ett inlägg som helt enkelt går ut på att misstänkliggöra homosexuella och framställa dem som pedofiler. Carlqvist skriver:

“Partier, fackförbund, Svenska kyrkan, storföretag – alla flockas de kring Stockholm Pride. Borta är kritiken om festivalen som vulgär och förargelseväckande. Men bakom Prides slagord om kärlek och allas lika värde döljer sig också något helt annat:

Pride Ung med pedofilvarning, Pride Kinky med mänskliga, hoppande hundar och risk för massiv spridning av könssjukdomar.”

Ja, den där kritiken kanske har försvunnit för att vi andra lever 2014, inte 1400. Men det har nog inte Carlqvist tänkt på. Vad problemet skulle vara med “mänskliga, hoppande hundar” förstår jag inte riktigt, men det är kanske logiskt i ett homofobiskt, rasistiskt huvud?

Carlqvist är också rädd för att ungdomar som går på någon aktivitet på Pride ska bli…homosexuella. Tänk, jag visste inte att det smittade!

Om homosexualitet inte är medfödd så måste alltså något trigga igång den. Man kan då fråga sig om det verkligen är bra att utsätta unga människor för den propaganda som bedrivs av bland andra RFSL och Pridefestivalen. På festivalen har man i år skapat en alldeles särskild avdelning vid namn Pride Ung.

Nästa stycke tar nog dock alla priser i dumhet:

När Dispatch International ringde upp en sjuksköterska på en Barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning i södra Sverige och föreställde en orolig pappa till en 13-årig pojke som ville följa med kompisar på Pride-festivalen, kunde sköterskan inte alls förstå pappans oro. Pappan skulle över huvud taget inte oroa sig för att äldre män kunde locka in en söt 13-åring i sexuella aktiviteter – för det är inte vad Pride handlar om.

Bara ett tips i all välmening: det kanske vore bättre att lyssna på den där sjuksköterskan, än att sprida en hel massa homofobi? Hmm? Nähä, inte det inte. För Carlqvist kan nämligen inte nöja sig med ett inlägg för att sprida falska myter och hat mot Pridefestivalen. Nejdå, hon slår på stort med ett inlägg till!

“Svenska kyrkan aningslös inför hedonismen”

Alltså sug på den rubriken en stund först.

En gång fördömde kyrkans män allt otuktigt och syndigt leverne – numera går svenska präster i Pridetåget, de viger samkönade par på 7 Eleven (!) och byter själva kön. De kristna värderingarna är svåra att hitta nu när Svenska kyrkan blivit en samlingsplats för alla – inklusive Allah.

Jamen FY så hemskt att “kyrkans män” accepterar andra människor. Det var så himla mycket bättre förr i tiden när man fick stena folk. Nej men ärligt, det där stycket är så fyllt av problematiska, fobiska och hatiska saker att jag skulle kunna skriva ett inlägg om bara det. “Byter själva kön”, “inklusive Allah”, “Syndigt leverne”. Jag får huvudvärk av den här höga dosen hat.

Carlqvist har också intervjuat en pensionerad präst vid namn Dag Sandahl:

Pride Ung är en avdelning för folk mellan 13 och 29 år, vad tycker du om det? Och att ungdomar kommer in överallt i en vuxens sällskap, som inte behöver vara målsman?

– Det är jag för belevad för att uttrycka i ord. Men det är naturligtvis fullständigt vansinnigt.

Kan man påstå att kyrkan därmed stödjer pedofili?

What? WHAT? Det är inte möjligt att komma till den slutsatsen på annat sätt än om man själv tycker att alla homosexuella är pedofiler. Vilket då Carlqvist tycks tro, att döma av dessa två blogginlägg som jag uppmärksammar? Man kan ju verkligen undra.

Jag gjorde förövrigt en enkel googling. Ungefär första träffen gav mig ett inlägg, signerat Carlqvist, där hon varnar för att muslimer inte skulle gilla homosexuella. Slutsatsen är alltså att Ingrid Carlqvist inte gillar HBTQ-personer, men använder dem gärna för att sprida sin rasism. Kan det bli mycket äckligare?

Skrik, systrar. Skrik högt!

Posted on by

Skrik, systrar. Skrik högt!

Skrik för att “Tingsrätten har funnit att kvinnan varit i en särskilt utsatt situation som mannen utnyttjat. Men domstolen anser att det har rört sig om ett tämligen kortvarigt förlopp, enligt domen. Tingsrätten har mot bakgrund av detta och vissa andra omständigheter tillämpat straffskalan som gäller för mindre grov våldtäkt”.

Skrik för att våra kroppar inte får vara våra, skrik för att de tror att de får göra vad de vill med oss och skrik för att de förnekar sina privilegier. Tystna inte förrän någon äntligen lyssnar. Överrösta deras “hur var du klädd?”. Ta fram megafoner och skrik att patriarkatet måste krossas.

Skrik, syster. Skrik högt!

Skrik för våra transsystrar som attackeras av “feminister”. Skrik för det vidriga bemötande de så ofta får. Skrik för att vissa anser att de inte är välkomna hos oss. Skrik för att stoppa trakasserierna. Skrik för att visa att de inte står ensamma. Skrik tillsammans med dem, men skrik inte så högt att de själva inte hörs.

Skrik för att deras kroppar inte får vara deras, skrik för att vissa tror att de får göra och säga vad de vill med och till dem. Tystna inte förrän någon äntligen lyssnar. Överrösta deras “men vad är du EGENTLIGEN?”. Ta fram megafoner och skrik att cisnormen måste krossas.

Skrik, systrar. Skrik högt!

Skrik för våra systrar från andra länder. Skrik för att stoppa rasismen. Skrik för att stoppa spottloskorna, våldet, glåporden. Skrik för att ge dem styrka, skrik för att visa att vi står på deras sida. Skrik tillsammans med dem, men skrik inte så högt att de själva inte hörs.

Skrik för att deras kroppar inte får vara deras, skrik för att vissa tror att de är mer värda än dem. Tystna inte förrän någon äntligen lyssnar. Överrösta deras “det finns faktiskt ingen rasism i Sverige”. Ta fram megafoner och skrik att rasismen finns och den måste krossas.

Skrik, syster. Skrik högt!

Skrik, vråla, ropa, var obekväm. Det måste vara slut snart. Det måste vända. Om vi bara skriker tillräckligt högt, måste någon äntligen lyssna.

Skrik, systrar. Skrik högt!

Ta i från tårna.
Vråla ut din smärta.
Tvinga dem att lyssna.
Skrik dig hes och vi andra skriker desto högre.

Fall inte för SD:s hatpropaganda

Posted on by

Så händer det igen. En tiggare har blivit misshandlad:

– Det var en förbipasserande som hade svårt att acceptera att han satt och tiggde och började slå efter honom med en krycka, säger Håkan Klein, biträdande närpolischef i Lund.

Och ja, jag skriver igen. För det har hänt alldeles för många gånger senaste tiden. En googling och jag hittar tre artiklar om tre olika fall där tiggare blivit misshandlade på olika sätt. Säkerligen har det hänt ännu fler gånger.

Jag undrar vad det är som är så provocerande med en person som ber om hjälp. Vad är så oerhört upprörande med en tiggare att någon som passerar känner “Jag måste slå hen”. Vad händer med vårt land?

Kanske är det så att de som misshandlar mår dåligt själva. Att de projicerar sin egen ilska, en ilska mot sig själva och mot samhället, på den som är svagare. Så kan det vara. Det är omöjligt att säga.

Men något jag vågar drista mig till att skriva är detta: det är fasen inte så konstigt att det händer nu. Vi har ett riksdagsparti som gått all in för att demonisera varenda tiggare och hemlös i Sverige. Ett parti som tapetserat med stora affischer som pekar ut tiggarna som något farligt, något ont. Något vi måste bli av med. Då är det inte så konstigt att människor slutar se tiggarna som medmänniskor, och istället ser dem som hot.

Sverigedemokraterna hetsar mot de som har det sämst i samhället. De hetsar mot de som är svagast. De inte bara sparkar på dem, de uppmuntrar indirekt andra att sparka på dem också.

Och jag vill bara gråta när jag tänker på det. För hur stoppar vi det? Hur hindrar vi folk från att falla för SD:s hatpropaganda? Ett första steg är kanske att vi börjar prata om det. Och att vi börjar prata om men framförallt MED tiggare. De är människor. Bjud in dem. Välkomna dem. Prata med dem. Behandla dem som om de vore din granne. Behandla dem som du själv skulle ha velat bli behandlad i deras situation.

De har samma värde som vi.

Det är vårt förbannade ansvar att se till att de inte blir skadade.

Ta det lite lugnt

Posted on by

Som ingen kan ha missat så pågår Almedalsveckan just nu. En roséfärgad festival för vuxna människor. En vecka som blandar högt med lågt. En vecka där alla politiska partier är representerade, inklusive rasisterna i Sverigedemokraterna och nazisterna i Svenskarnas parti.

Dit SD går, följer också rubriker. Helt enkelt för att de oftast gör bort sig på ett eller annat sätt. De “kladdar sitt kladdiga kladd” på det mesta de närvarar vid, helt enkelt. Årets Almedalsvecka är inget undantag, eller vad sägs om en SD-ordförande med keps från ett klädmärke högt älskat av nazister? Mm, så mysigt. “Men det där hade kunnat hända vem som helst juee…!” NEJ för om någon i ett annat parti hade nazimärken på sina kläder skulle hen troligtvis bränna upp skiten. Just sayin’.

Även SDU är i Visby och idag blev det lite av en snackis när en av dem la upp en bild där ett gäng “sverigevänner” (ni vet, de där som hatar typ allt svenskt) poserar med Erik Hamrén och Pia Sundhage. Internet fick fnatt. HUR kunde dessa (tydligen) sporthjältar posera med rasisternas ungdomsklubb?

Det visade sig att de inte hade en aning om vilka de poserade med. Pia Sundhage tog tillfället i akt och berättade att hon kommer rösta antingen på FI eller V i valet. Applåder för det!

Men det som genuint bekymrar mig är att folk tycks ha svårt att köpa deras förklaring. Jag rör mig i kretsar med politiskt intresserade människor som utan tvekan kan skilja SDU från icke-rasister. Men bara för det, måste man inte förutsätta att alla andra kan det. Det finns ordentligt många människor i Sverige som inte skulle kunna peka ut SDU:s logga om de blev tillfrågade. Och det är lite farligt att förutsätta att alla andra är jätteinsatta i vad en själv bryr sig om.

Jag ser det här rätt ofta och det är ingen ny grej. Man tar för givet att alla andra besitter samma kunskaper som en själv. Och sen blir man arg när någon missförstår eller gör något tokigt utan att hen ens vet om att hen gör det. Det gäller allt från att råka posera med rasister (JO det ÄR möjligt!) till att inte veta vad vissa ord betyder. Det kanske är dags att vi blir lite mer pedagogiska. Förväxla mig inte med god ton-förespråkare nu bara, det jag försöker säga är något helt annat. Nämligen att vi inte kan förutsätta att alla kan och vet saker.

Jag tror att en sån insikt skulle underlätta för många. Inte minst för mig själv, som aldrig gått nån högre utbildning och ibland har rätt svårt att hänga med i akademikerspråk. Så kanske, kanske vi bör vara lite försiktiga med att använda ord som “diskurs” i tid och otid, och kanske kanske bör vi låta idrottsmänniskor få göra misstag och ställa upp på bild med fel människor utan att vi för den delen tycker att de är idioter.

Alla kan göra fel. Alla kan inte veta allt.
Men om vi är lite pedagogiska, så kommer vi iallafall en bit på vägen till ett bättre samhälle. Don’t ya’ think?

En djupdykning i SD:s fredag

Posted on by

Jaha, vad är nytt i lilla landet Sverigedemokrat? Det är EU-debatt på TV, Sverigedemokraterna är jättesura över att de inte är inbjudna.

åkesson

Det kanske de inte borde vara. Har de liksom kollat hur deras toppkandidat gör sig i pressade situationer?

Men det är inte det enda SD pysslat med. Martin Kinnunen och tydligen även Kent Ekeroth, är griniga över en grej:

kinnunen

Ojnevojne. För det första blev väl inte Feiler “gripen” utan bortförd. För att han spelade Pippi Långstrump på saxofon. Nu ogillar jag saxofonmusik mycket skarpt så viss förståelse har jag visserligen. Men ah, han blev som sagt inte gripen, vad jag vet, och det är ärligt talat lite…konstigt. Hela grejen. Tycker inte Sverigedemokraterna OM Astrid Lindgren liksom?

Men det som gör det ännu märkligare är detta ansvarsutkrävande. “Vad säger Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt?”. Well, de kanske kan svara på det när ni i SD har svarat på vad ni tycker om att er toppolitiker Pavel Gamov gulligullar med nazister..?

Risken finns väl iofs att svaret blir “Det är bara ett räkneexempel”…

Inga rasister på våra gator. Inga nazister i våra skolor.

Posted on by

När jag gick i skolan, ja för sisådär en evighet sen, så pratade vi mycket om andra världskriget och förintelsen. Inte bara en, utan fler gånger, fick vi besök av överlevare från förintelseläger som berättade sina historier. Det var nog det effektivaste sättet att tysta en hel aula fylld med barn. Vissa grät. Alla lyssnade.

Och jag träffade en före detta skolkamrat för något år sedan. Vi började prata om Sverigedemokraterna, om rasism, om nazistiska rörelser. Hen erkände att i skolan så gillade hen Ultima Thule, hen tyckte att invandrare var läskiga och hen undrade varför vi släppte in så många. Ja, redan då, för sisådär en evighet sedan, tänkte folk så. Tänkte barn så. Men hen berättade också en annan sak: att när hen lyssnat på förintelselägrets överlevare så började hen tänka. Fundera. Hen berättade för mig att det kändes fysiskt i hens kropp och att skammen var stor.

Idag är hen en hängiven antirasist som står upp för allas lika värde. För allas lika rättigheter.

Hade det hänt om vi hade gått i skolan idag? I en skola där man bestämt att nazister är välkomna att sprida sitt gift. Varför de är välkomna i skolan, det är en gåta. Det handlar om prioriteringar, det handlar om att värdera vem som väger tyngst: är det nazisterna som ska släppas in för att de försöker låtsas vara ett riktigt politiskt parti, eller är det barnen vars rättigheter ifrågasätts av nazisterna?

Det är så lätt att få för sig att skolan är till för just barnen, eleverna. Att i skolan ska barn kunna känna sig trygga. Skolan ska kunna vara en fast punkt man kan lita på. Det börjar klarna upp nu, att det inte är så. Att det bara är vissa barn som ska kunna känna sig trygga.

För barn som har HBTQ-föräldrar ska finna sig i att diskutera om deras föräldrar egentligen ska få vara föräldrar. Barn som står först på nazisternas oönskat-lista ska tvingas höra propaganda om hur lite de är värda, i nazisternas samhälle. Barn som med raka ryggar protesterar mot rasism och nazism ska få höra att de har fel, att de är ett hot mot demokratin, att de borde sitta och snällt lyssna istället.

Det är en utveckling som skrämmer mig och kanske är det också det allra tydligaste tecknet på den normaliseringsprocess som pågår. En process som vissa vinner på, kortsiktigt. Men de allra flesta står i slutändan som förlorare när rasism och nazism ses som något normalt, något man måste respektera och acceptera.

Homo- och transfobi, kvinnohat, rasism. Hand i hand har de knatat hela vägen från obskyra internetforum raka vägen in i skolan, i vår Riksdag, i mångas hem. Begrepp som ”yttrandefrihet” och ”demokrati” används för att försvara rörelser vars självaste kärna är ett hot mot just yttrandefrihet och demokrati. Ett liberalt ”man väljer själv om man lyssnar och tar åt sig” har bytt ut ”utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero”.

Det är något mycket obehagligt som händer i Sverige just nu och i Europa. Fascism, nazism, rasism är inte längre något ovanligt som vi lämnat kvar på 40-talet. Det är rörelser som växer. Som breder ut sig och får makt. Det är rörelser som tar sig in överallt och som hetsar mot redan utsatta. De gör reklam i tunnelbanan för att sparka på de som redan ligger. De marscherar på första maj. De hotar aborträtten. De ifrågasätter huruvida HBTQ-personer ska ha några rättigheter. De finns överallt.

Men är det för sent att sätta stopp? Samtidigt växer folkliga protester mot Sverigedemokraterna som en egen levande organism. Samtidigt går man ur huse för att protestera mot nazisterna på första maj, en protest som sträckte sig från ung till gammal, kvinna till man, ateist till Svenska kyrkan. Samtidigt så närmast exploderar sociala medier och traditionella medier av opinionsbildning mot rasism och nazism.

Kanske kan vi stoppa det som sker. Förhoppningsvis är detta folkliga motstånd ett tecken på att vi är på väg åt rätt håll. Förhoppningsvis är den där normaliseringen vi kan se ske i rasande takt bara ett tillfälligt bakslag. För nog borde vi ha kommit längre, lärt oss mer, öppnat våra ögon så pass mycket att vi vågar sträcka på ryggarna och sida vid sida tydligt visa att det får räcka nu. Inga rasister på våra gator. Inga kvinnohatare på våra torg. Inga nazister i våra skolor.

Snart finns det inga överlevare från nazisternas förintelseläger kvar, de som med egna erfarenheter kan berätta vad som händer om vi inte gör något. Då är det vår uppgift att berätta. Det är vår uppgift att se till att deras historier inte glöms bort. Vår uppgift nu, att stå i den där fullsatta aulan och berätta vad som kan hända om vi låter rasister och nazister få makten. Ja, det är vår uppgift nu, att göra allt vi kan för att öppna ögonen på den där vilsna eleven som tänker att invandrare är rätt läskiga.