Skratta åt SD är kontraproduktivt

“Best of SD” heter ett filmklipp som nu sprids likt en svårartad förkylning i sociala medier. Jag är inte den som kritiserar saker jag inte sett, så jag kollade just på klippet. Och blev så ofantligt trött. Jag är helt med om att politik måste kunna vara rolig och humoristisk, men det måste då också finnas lite skärpa och finess i humorn. “Höhö, kolla vad dumma dom är!”, saknar både finess, skärpa och är i slutändan troligen endast kontraproduktivt.

Vad händer när vi höhö-garvar åt “dumma sd:are”? Det enkla och korta svaret är: troligen inte ett skit. Att höhö-garva åt “dumma sd:are” är något som är förbehållet en viss del av oss i Sverige: vi som har makt. Vi kan tillåta oss själva att göra det, för det straffas oss inte. Det är inte främst oss, kritvita och kristna/ateister/icke-muslimer, som Sverigedemokraterna är ute efter. Vi kan fördöma på avstånd, men vi kommer aldrig någonsin få veta hur det är att vara en del av SD:s hatobjekt nummer ett.

När vi höhö-garvar åt “dumma SD:are” så visar vi så tydligt att vi har RÅD att ta lite lätt på det. Det är, enligt mig, samma grej som att förminska rasism till att bara handla om SD. Vi KAN blunda för annan rasism, för vi drabbas inte av den.

I slutändan kommer dock ALLA drabbas av SD:s politik om de får tillåtas få mer makt. Det är kanske det vi borde prata om istället. Vi borde prata mer om hur de vill sabba villkor för arbetare, hur de vill försämra levnadsvillkoren för HBTQ-personer, hur de vill inskränka aborträtten, hur de “driver” frågor som de redan röstat emot i Riksdagen, hur deras politik i slutändan kommer rasera vår välfärd och vårt land.

Det är DET vi borde prata om. Inte sitta och skratta åt hur dumma de är. För medan vi skrattar, är de ute och lismar åt sig fler röster. Medan vi skrattar, drabbas våra kamrater för rasism som vi valt att blunda för. Medan vi skrattar, händer det inte ett skit.

Varför är ni så fega?

Idag är den stora icke-nyheten att Kent Ekeroth är djupt insyltad i hatsajten Avpixlat. Alla som är förvånade över att det finns fler band mellan SD-politikern och Sveriges rassesida nummer ett, räck upp en hand nu. Nähä, ingen..?

Nåväl. I den här nyheten så finns det något som ändå är väldigt skrämmande. Ja, förutom att ett riksdagsparti helt rycker på axlarna över sin politikers intima koppling till en sajt som hänger ut barn, sexbrottsoffer och hetsar till förföljelse av journalister, politiker och meningsmotståndare. Det jag talar om är hur Avpixlat beskrivs av både DN och Aftonbladet.

DN skriver På Avpixlat publiceras nyheter och debattinlägg med tydlig invandrarkritisk agenda.” Invandrarkritiska? Really, DN? 

Låt mig ge er en sarkastisk och mycket föraktfull slow clap för att ni anammar rasisternas eget språkbruk. Låt mig anti-hurra över att ni förringar det Avpixlat håller på med och framställer det som något vi ändå kan tolerera. Och låt mig slutligen gråta en jävla störtflod över att en av Sveriges största tidningar inte har ryggrad nog att beskriva Avpixlat för vad det är: en hatsajt.

För låt oss tänka lite på vad “invandringskritisk” egentligen är. Det låter så ofarligt, något som vi inte alls bör protestera över. För visst får man kritisera allt? Ja, det får man ju. Men det Avpixlat håller på med är inte kritik. Det Avpixlat håller på med är vinklade nyheter som har ett enda syfte: att misstänkliggöra invandrare, flyktingar och överhuvudtaget alla som har en mörkare hudfärg än mjölkvit och/eller tillhör en annan religion.

Avpixlat har gång på gång på gång hängt ut människor och “redaktionen” har tittat åt ett annat håll när kommentarsfältet spårat ur i hot och postning av folks hemadresser. De som jobbar med Avpixlat har inga gränser.

Och Mats Dagerlind, skitsajtens ansvariga utgivare? Han är den mest gränslösa människa som finns. Han ser det inte ens som ett problem att driva med folk som varit med om traumatiska och hemska upplevelser. Han ser inga problem med att håna folk som sörjer.

Jag blir livrädd över att se hur snabbt normaliseringen går nu. Inte ens Aftonbladet, som ändå gjort flera granskningar av Avpixlat, vågar kalla sajten mer än “främlingsfientlig”. Jag menar, really? Kan vi inte bara komma överens om att inte använda såna skitord som främlingsfientlig som i sig är väldigt, väldigt problematiskt då den faktiskt utmålar vissa som främlingar.

Under våren kände jag ett visst hopp när stora demonstrationer mot Sverigedemokraterna fick enormt folkligt stöd. När vi kunde se allt ifrån barn till pensionärer vända ryggen till. Jag trodde att det var nån slags vändpunkt, men det jag ser i media får mig att tvivla. Vad är egentligen agendan? Varför envisas tidningar med att kalla SD, och dess hatspridande propagandaorgan Avpixlat, för saker som “invandringskritiska”? Vad har de egentligen att vinna på det?

Varför är de så rädda? Varför är ni så fega?

 

SD kämpar inte för demokrati för alla

Sverigedemokraternas nätsvans är igång igen. Som vanligt, så fort någon kritiserat SD på något sätt. Den här gången är det Jenny Bengtsson, ordförande för Hotell- och restaurangfacket Stockholm Gotland och även riksdagskandidat för Vänsterpartiet, som hamnat i deras skottlinje. Detta efter att ha konstaterat att aktiva Sverigedemokrater inte bör vara fackliga företrädare.

Flera hot och mängder av hat är vad som drabbat Jenny. Jag önskar att jag kunde säga att jag är förvånad, men det kan ärligt talat ingen säga att de är längre? Det följer alltid samma mönster: någon kritiserar SD, Avpixlat hänger ut personen, personen utsätts för terror. Och Sverigedemokraterna tittar åt ett annat håll.

Det är fan ta mig pinsamt att vi har ett riksdagsparti som beter sig på det här sättet. Det är förstås också väldigt obehagligt och skrämmande. När Åkesson fick en tårta i ansiktet skrek många i högan sky att det var ett hot mot demokratin – var är de personerna när en person blir hotad och trakasserad på grund av sina åsikter?

Sverigedemokraterna måste göra ett krafttag och ta avstånd från den här typen av beteende. SD måste klippa banden till hatsajten Avpixlat för att verkligen visa att de bryr sig. I samma veva borde de utesluta Kent Ekeroth som har intima kopplingar till sajten ifråga.

Kommer det ske? Troligen inte. Har det inte hänt ännu, så är det nog rätt naivt att tro att  det kommer hända nu. Det är på sitt sätt förståeligt, Avpixlat är en fantastisk propagandamaskin som går i Sverigedemokraternas hårt åtstramade strypkoppel. Där får ingen kritisera SD, där får ingen uttrycka en åsikt som de ogillar (typ allas lika värde…) för då får man sin kommentar raderad.

Det är ett demokratiskt problem att vi har ett riksdagsparti som har en såpass hatisk, ettrig och aktiv nätsvans. En nätsvans som scannar av internet i jakt på SD-kritik. En nätsvans som inte drar sig för regelrätta trakasserier. Men det som är än mer problematiskt är att vi har ett riksdagsparti som uppenbarligen helt struntar i det som händer.

De kallar sig för Sverigedemokrater. Men det är inte allas demokrati de kämpar för.

Vidrig homofobi på rasistblogg

Det börjar dra ihop sig till Stockholm Pride. En vecka fylld med lycka, acceptans och kärlek. En vecka som dessvärre också brukar locka fram allsköns homofoba åsikter. 2014 är, tyvärr, inget undantag. Än har festivalen inte ens startat, men jag tror vi lugnt kan utse årets homofob redan nu. Årets förstapris går till *trumvirvel* Ingrid Carlqvist på rasistbloggen Dispatch International!

I två blogginlägg blandar Carlqvist lite olika varianter av homofobi med transfobi och allmänt människoförakt. Och innan någon läser vidare vill jag TYDLIGT göra en triggerwarning för homofobi och kränkande uttalanden. Ingen ska behöva må dåligt av att läsa min blogg. Känner du att du inte vill läsa mer nu så klicka på den här länken så kommer du till gulliga hund-GIFs.

Fortfarande kvar? Ok, let’s begin.

Carlqvist går hårt ut i ett inlägg med titeln “Pedofila arbetsgruppen har fått som de ville”. Ett inlägg som helt enkelt går ut på att misstänkliggöra homosexuella och framställa dem som pedofiler. Carlqvist skriver:

“Partier, fackförbund, Svenska kyrkan, storföretag – alla flockas de kring Stockholm Pride. Borta är kritiken om festivalen som vulgär och förargelseväckande. Men bakom Prides slagord om kärlek och allas lika värde döljer sig också något helt annat:

Pride Ung med pedofilvarning, Pride Kinky med mänskliga, hoppande hundar och risk för massiv spridning av könssjukdomar.”

Ja, den där kritiken kanske har försvunnit för att vi andra lever 2014, inte 1400. Men det har nog inte Carlqvist tänkt på. Vad problemet skulle vara med “mänskliga, hoppande hundar” förstår jag inte riktigt, men det är kanske logiskt i ett homofobiskt, rasistiskt huvud?

Carlqvist är också rädd för att ungdomar som går på någon aktivitet på Pride ska bli…homosexuella. Tänk, jag visste inte att det smittade!

Om homosexualitet inte är medfödd så måste alltså något trigga igång den. Man kan då fråga sig om det verkligen är bra att utsätta unga människor för den propaganda som bedrivs av bland andra RFSL och Pridefestivalen. På festivalen har man i år skapat en alldeles särskild avdelning vid namn Pride Ung.

Nästa stycke tar nog dock alla priser i dumhet:

När Dispatch International ringde upp en sjuksköterska på en Barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning i södra Sverige och föreställde en orolig pappa till en 13-årig pojke som ville följa med kompisar på Pride-festivalen, kunde sköterskan inte alls förstå pappans oro. Pappan skulle över huvud taget inte oroa sig för att äldre män kunde locka in en söt 13-åring i sexuella aktiviteter – för det är inte vad Pride handlar om.

Bara ett tips i all välmening: det kanske vore bättre att lyssna på den där sjuksköterskan, än att sprida en hel massa homofobi? Hmm? Nähä, inte det inte. För Carlqvist kan nämligen inte nöja sig med ett inlägg för att sprida falska myter och hat mot Pridefestivalen. Nejdå, hon slår på stort med ett inlägg till!

“Svenska kyrkan aningslös inför hedonismen”

Alltså sug på den rubriken en stund först.

En gång fördömde kyrkans män allt otuktigt och syndigt leverne – numera går svenska präster i Pridetåget, de viger samkönade par på 7 Eleven (!) och byter själva kön. De kristna värderingarna är svåra att hitta nu när Svenska kyrkan blivit en samlingsplats för alla – inklusive Allah.

Jamen FY så hemskt att “kyrkans män” accepterar andra människor. Det var så himla mycket bättre förr i tiden när man fick stena folk. Nej men ärligt, det där stycket är så fyllt av problematiska, fobiska och hatiska saker att jag skulle kunna skriva ett inlägg om bara det. “Byter själva kön”, “inklusive Allah”, “Syndigt leverne”. Jag får huvudvärk av den här höga dosen hat.

Carlqvist har också intervjuat en pensionerad präst vid namn Dag Sandahl:

Pride Ung är en avdelning för folk mellan 13 och 29 år, vad tycker du om det? Och att ungdomar kommer in överallt i en vuxens sällskap, som inte behöver vara målsman?

– Det är jag för belevad för att uttrycka i ord. Men det är naturligtvis fullständigt vansinnigt.

Kan man påstå att kyrkan därmed stödjer pedofili?

What? WHAT? Det är inte möjligt att komma till den slutsatsen på annat sätt än om man själv tycker att alla homosexuella är pedofiler. Vilket då Carlqvist tycks tro, att döma av dessa två blogginlägg som jag uppmärksammar? Man kan ju verkligen undra.

Jag gjorde förövrigt en enkel googling. Ungefär första träffen gav mig ett inlägg, signerat Carlqvist, där hon varnar för att muslimer inte skulle gilla homosexuella. Slutsatsen är alltså att Ingrid Carlqvist inte gillar HBTQ-personer, men använder dem gärna för att sprida sin rasism. Kan det bli mycket äckligare?

En djupdykning i SD:s fredag

Jaha, vad är nytt i lilla landet Sverigedemokrat? Det är EU-debatt på TV, Sverigedemokraterna är jättesura över att de inte är inbjudna.

åkesson

Det kanske de inte borde vara. Har de liksom kollat hur deras toppkandidat gör sig i pressade situationer?

Men det är inte det enda SD pysslat med. Martin Kinnunen och tydligen även Kent Ekeroth, är griniga över en grej:

kinnunen

Ojnevojne. För det första blev väl inte Feiler “gripen” utan bortförd. För att han spelade Pippi Långstrump på saxofon. Nu ogillar jag saxofonmusik mycket skarpt så viss förståelse har jag visserligen. Men ah, han blev som sagt inte gripen, vad jag vet, och det är ärligt talat lite…konstigt. Hela grejen. Tycker inte Sverigedemokraterna OM Astrid Lindgren liksom?

Men det som gör det ännu märkligare är detta ansvarsutkrävande. “Vad säger Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt?”. Well, de kanske kan svara på det när ni i SD har svarat på vad ni tycker om att er toppolitiker Pavel Gamov gulligullar med nazister..?

Risken finns väl iofs att svaret blir “Det är bara ett räkneexempel”…

Inga rasister på våra gator. Inga nazister i våra skolor.

När jag gick i skolan, ja för sisådär en evighet sen, så pratade vi mycket om andra världskriget och förintelsen. Inte bara en, utan fler gånger, fick vi besök av överlevare från förintelseläger som berättade sina historier. Det var nog det effektivaste sättet att tysta en hel aula fylld med barn. Vissa grät. Alla lyssnade.

Och jag träffade en före detta skolkamrat för något år sedan. Vi började prata om Sverigedemokraterna, om rasism, om nazistiska rörelser. Hen erkände att i skolan så gillade hen Ultima Thule, hen tyckte att invandrare var läskiga och hen undrade varför vi släppte in så många. Ja, redan då, för sisådär en evighet sedan, tänkte folk så. Tänkte barn så. Men hen berättade också en annan sak: att när hen lyssnat på förintelselägrets överlevare så började hen tänka. Fundera. Hen berättade för mig att det kändes fysiskt i hens kropp och att skammen var stor.

Idag är hen en hängiven antirasist som står upp för allas lika värde. För allas lika rättigheter.

Hade det hänt om vi hade gått i skolan idag? I en skola där man bestämt att nazister är välkomna att sprida sitt gift. Varför de är välkomna i skolan, det är en gåta. Det handlar om prioriteringar, det handlar om att värdera vem som väger tyngst: är det nazisterna som ska släppas in för att de försöker låtsas vara ett riktigt politiskt parti, eller är det barnen vars rättigheter ifrågasätts av nazisterna?

Det är så lätt att få för sig att skolan är till för just barnen, eleverna. Att i skolan ska barn kunna känna sig trygga. Skolan ska kunna vara en fast punkt man kan lita på. Det börjar klarna upp nu, att det inte är så. Att det bara är vissa barn som ska kunna känna sig trygga.

För barn som har HBTQ-föräldrar ska finna sig i att diskutera om deras föräldrar egentligen ska få vara föräldrar. Barn som står först på nazisternas oönskat-lista ska tvingas höra propaganda om hur lite de är värda, i nazisternas samhälle. Barn som med raka ryggar protesterar mot rasism och nazism ska få höra att de har fel, att de är ett hot mot demokratin, att de borde sitta och snällt lyssna istället.

Det är en utveckling som skrämmer mig och kanske är det också det allra tydligaste tecknet på den normaliseringsprocess som pågår. En process som vissa vinner på, kortsiktigt. Men de allra flesta står i slutändan som förlorare när rasism och nazism ses som något normalt, något man måste respektera och acceptera.

Homo- och transfobi, kvinnohat, rasism. Hand i hand har de knatat hela vägen från obskyra internetforum raka vägen in i skolan, i vår Riksdag, i mångas hem. Begrepp som ”yttrandefrihet” och ”demokrati” används för att försvara rörelser vars självaste kärna är ett hot mot just yttrandefrihet och demokrati. Ett liberalt ”man väljer själv om man lyssnar och tar åt sig” har bytt ut ”utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero”.

Det är något mycket obehagligt som händer i Sverige just nu och i Europa. Fascism, nazism, rasism är inte längre något ovanligt som vi lämnat kvar på 40-talet. Det är rörelser som växer. Som breder ut sig och får makt. Det är rörelser som tar sig in överallt och som hetsar mot redan utsatta. De gör reklam i tunnelbanan för att sparka på de som redan ligger. De marscherar på första maj. De hotar aborträtten. De ifrågasätter huruvida HBTQ-personer ska ha några rättigheter. De finns överallt.

Men är det för sent att sätta stopp? Samtidigt växer folkliga protester mot Sverigedemokraterna som en egen levande organism. Samtidigt går man ur huse för att protestera mot nazisterna på första maj, en protest som sträckte sig från ung till gammal, kvinna till man, ateist till Svenska kyrkan. Samtidigt så närmast exploderar sociala medier och traditionella medier av opinionsbildning mot rasism och nazism.

Kanske kan vi stoppa det som sker. Förhoppningsvis är detta folkliga motstånd ett tecken på att vi är på väg åt rätt håll. Förhoppningsvis är den där normaliseringen vi kan se ske i rasande takt bara ett tillfälligt bakslag. För nog borde vi ha kommit längre, lärt oss mer, öppnat våra ögon så pass mycket att vi vågar sträcka på ryggarna och sida vid sida tydligt visa att det får räcka nu. Inga rasister på våra gator. Inga kvinnohatare på våra torg. Inga nazister i våra skolor.

Snart finns det inga överlevare från nazisternas förintelseläger kvar, de som med egna erfarenheter kan berätta vad som händer om vi inte gör något. Då är det vår uppgift att berätta. Det är vår uppgift att se till att deras historier inte glöms bort. Vår uppgift nu, att stå i den där fullsatta aulan och berätta vad som kan hända om vi låter rasister och nazister få makten. Ja, det är vår uppgift nu, att göra allt vi kan för att öppna ögonen på den där vilsna eleven som tänker att invandrare är rätt läskiga.

Idag vände vi rumporna mot Sverigedemokraterna

Vilken DAG det har varit! Sverigedemokraterna har varit på Hallandsturné och Hallandsborna har visat vad de tycker om SD, och om rasism.

I ett soligt Falkenberg vände drygt 150 personer ryggarna mot Åkesson och hans partivänner när de talade:

20140512_103408

Hur många som lyssnade på Åkesson? Well….

20140512_103448

Och sen, det stora evenemanget (för mig): manifestationen som jag själv tagit initiativ till i Varberg. Hur många som var där vet jag inte, men vi var fler än i Falkenberg. Vissa säger 300, andra säger 1000. Antalet spelar egentligen inte så stor roll för vi var MÅNGA. Och när kyrkklockorna började ringa, mitt i Åkessons tal, så möttes det med jubel och applåder. Det var en lugn, sansad men kraftfull demonstration.

Jag har hört att det var riktigt mycket folk även i Kungsbacka. Idag är jag verkligen stolt över Halland! Gemensamt tog vi ställning, gemensamt vände vi ryggen mot en av rasismens alla skepnader.

Men jag vill återkomma till Varberg en stund. För jag tycker att det är ett bra exempel på att alla kan göra något. Man behöver inte ha en hel organisation i ryggen för att lyckas samla ihop människor till en demonstration mot SD och rasism. Det är inte att förakta, denna “nätaktivism” som för mig innebär några klick på datorn. Men som resulterar i att Varberg tydligt visar att vi inte vill ha rasister på våra gator och torg.

Och nog hann vi, när SD var färdiga och höll på att packa ihop sina grejer för att åka vidare, få igång en rejäl talkör som skanderade “Inga rasister på våra gator!” innan självutnämnd demonstrationsvakt tystade oss.

Min antirasism kan dock ingen tysta.
Inga rasister på våra gator!
Inga Sverigedemokrater på våra torg!

IMG_20140512_133757

SD gynnar nazisterna

Det syns mer och mer tydligt, hur de högerextrema och nazisterna gynnas av ett rasistiskt parti i riksdagen. Genom att SD börjar räknas som ett riktigt parti, en del av etablissemanget och det börjar bli lite fult att prata om partiets historia, och deras nuvarande ideologi, så har gränserna förskjutits.

Vi ser det i svallvågorna efter Kärrtorp och attacken i Malmö. När det nästan räknades som kontroversiellt att stå upp mot nazisternas våldsamheter. Vi ser det om vi jämför reaktionerna då, med reaktionerna efter att Jimmie Åkesson fick en tårta kastad i ansiktet. När Åkesson blev tårtad så nästan kissade folk på sig i sin iver att få berätta vilket enormt hot mot demokratin detta var. Men när folk blir attackerade av nazisterna, då blir man bortviftad som vänsterextremist om man säger något.

Jag tror inte att det är en slump precis. Men oavsett vilket så skrämmer det mig. Det ger mig, bokstavligen, mardrömmar att folk rycker på axlarna åt att nazisterna ska demonstrera på första maj. Varför är det inte fler som ryter ifrån? Varför är det inte fler som protesterar? Egentligen borde vi alla, oavsett partitillhörighet, samlas i Jönköping den första maj och trycka tillbaka nazisternas frammarsch.

Det är inte för sent än, inte för sent att rädda vårt land från det öde som drabbat många andra europeiska länder. “Brandmän mot rasism” tände glöd hos många. En antirasistisk, antifascistisk glöd. De visade att man inte behöver kasta sten och maskera sig för att kunna protestera. Jag hoppas att det här är början till slutet, inte bara för nazisterna utan kanske främst för SD. De har ingen plats i vårt samhälle. De förstör mer än de bygger upp. Och så länge normaliseringen av dem fortsätter, är jag och mina vänner och kamrater i fara.

Sluta genast gulla med rasisterna

Jag har hamnat i ett parallellt, rasistgullande universum och jag vet inte hur jag ska ta mig tillbaka. Exakt så känner jag när Journalisten, en tidning för och om journalister/journalism, inte bara publicerar en totalt okritisk intervju med Roger Sahlström, utan sedan också följer upp det med en text skriven av Ingrid Carlqvist.

För den som vill läsa mer om Sahlström är mitt tips att läsa denna text på IRM som tydligt visar upp att det inte är någon oproblematisk person som utan några större ifrågasättanden blir intervjuad: Roger Sahlström – en resa genom den antimuslimska miljön

Och vad gäller Ingrid Carlqvist så behöver man väl bara ha följt henne fem minuter på Twitter för att förstå vilken rasist hon är. Annars kan man läsa här om vilken typ av texter hon publicerar på Dispatch International.

Men, låt mig nu vara extremt tydlig: jag tycker inte att hot är okej. Nope, inte hot mot någon. Jag tycker det är bra när journalister får berätta sina historier. Ärligt talat hade jag kunnat se ett värde i att även Sahlström fick berätta. Men problemet är att han gör det utan att få några kritiska frågor alls.

Att intervju en muslimhatande rasist, som dessutom flertalet gånger uttryckt sig sexistiskt mot kvinnliga meningsmotståndare, utan att ställa frågor om detta är pinsamt. Men det är inte bara pinsamt, det är också farligt. För på det här sättet legitimeras ALLA deras åsikter, genom att lyfta fram dessa som rimliga exempel på utsatta journalister utan att reflektera över vad de företräder så bidrar man till att normalisera rasism.

Det blåser högervindar över Europa. Bruna, kalla sådana. Vi ser det också i Sverige, där det på senaste tiden har setts som kontroversiellt att ta avstånd från och kämpa mot nazism, fascism och rasism. Det är en utveckling som ärligt talat skrämmer skiten ur mig. Att i tider som dessa låta både Sahlström och Carlqvist få utrymme i en respekterad tidning är klantigt, dumt och bidrar till att de där vindarna blåser ännu hårdare.

Sahlström och Carlqvist tillhör båda en,lyckligtvis, ganska liten grupp islamhatare. Ge dem inte mer utrymme. Ge dem inte tillfredsställelsen att utmåla sig som offer. Ge dem inte chansen att måla ut “våldsvänstern” som det värsta hotet, när rasistsajter som Avpixlat samtidigt uppmanar till förföljelse av journalister. Assistera inte dessa marginaliserade hatare genom att ge dem en större arena att synas på.

Mitt meddelande till Journalisten: för all del, berätta om hot mot journalister. Det är viktigt. Men sluta gulla med rasister. Sluta köra “luften är fri!”-argument som försvar när ni får kritik. Visa istället att ni lärt er något. Visa att ni också är på vår sida, sidan som kämpar mot de där bruna, kalla högervindarna. Ingenting skulle göra mig gladare, men jag tror tyvärr att det är naivt att hoppas på för mycket. Bevisa jättegärna att jag har fel.

Stäng dörren för SD!

Jag blir så less på SD. Och jag blir så less på de som försvarar SD. Nu när Åkesson varit på “tyck om mig, snälla!”-turné har min lesshet blivit ännu större. Nästa gång jag hör eller ser nån säga “De är faktiskt demokratiskt valda!” kommer jag skrika. Högt.

Hitler var också demokratiskt vald, så nej det är inte ett jättebra argument.

Idag är det en nyhet om att Åkesson ljugit. Oj wow, vad förvånande. Han har i en intervju påstått att SD verkligen aldrig nånsin never ever ever ever tyckt att vårdpersonal ska tvingas ange papperslösa till polisen. Jaha, det visade sig ju inte stämma då hela SD:s riksdagsgrupp röstade för Kent Ekeroths motion som handlade om just det. Hallå Jimmie, ett tips: det är jättedumt att ljuga. Du borde sluta med det, för du blir ju faktiskt alltid avslöjad med handen i stora rasistburken.

Vill ni kanske läsa Ekeroths motion? Den ger liksom en extra nyans av brun rasistsörja. Klicka bara på länken om ni orkar läsa. Men några godbitar ska ni få ändå:

Det är orimligt att det är lagligt att hjälpa brottslingar. Jag vill därmed göra det olagligt att gömma, hjälpa eller på andra sätt underlätta för illegala invandrare att hålla sig undan från den svenska rättsskipningen.

 

På samma sätt bör det bli obligatoriskt för anställda vid alla offentliga institutioner, både på lokal och nationell nivå samt deras privata motsvarigheter, såsom skola, sjukvård, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten med mera, att till polisen rapportera in uppgifter om de träffar på en illegal invandrare som de förstår eller borde ha förstått var en illegal invandrare.

 

Brrrr… känner ni den kalla högervinden svepa över ryggraden? Med motioner som dessa förstår jag verkligen varför vårdpersonal inte vill ha besök av Åkesson. Gör inte ni? Det kanske är dags att sluta mala på om “de är demokratiskt valda” och istället ta ett steg tillbaka från rasistpartiet SD.

Jag tror att alla skulle må bättre av det, såväl brandmän som vårdpersonal. Och samhället i stort. För rasism är aldrig konstruktivt, rasism är alltid förödande och raserande. Även när den är klädd i fin kostym.