“Vi måste bemöta fascismen på nätet innan den får mod att ta sig ut på gatan” – den meningen har jag hört så många gånger. Läst. Och jag har tänkt att visst, det är en fin tanke men är det inte redan för sent? Alldeles, alldeles för sent.
SD normaliseras i hissnande fart och det är visst inte alls okej att kalla SD för ett rasistiskt parti – nej de är “främlingsfientliga”. Ett ord som i sig ökar klyftor och säger att de som SD hetsar mot – rasifierade, flyktingar, homosexuella, transpersoner – är främlingar. De är inte en av “oss” så varför skulle egentligen gemene man behöva bry sig om det..? Kalla SD för vad de är istället. Och gräv ner ordet “främlingsfientlig” i närmsta komposthög, där det hör hemma.
Men normaliseringen har gått längre än så. SvP och SMR kallas “högeraktivister” eller “högerextrema”, det sas att ja det är hemskt med såna där högertomtar men VÄNSTEREXTREMISTERNA DÅ?? Så fort något händer så ska man, för opartiskhetens skull?, lyfta fram att det finns våldsamma människor även på andra ställen i samhället. Det som hände i Malmö beskrivs äntligen av flera medier som vad det var – en nazistattack. Det var inte två extrema grupper som drabbade samman. Det var inte två extrema grupper där man inte kan tycka synd om någon. Det var nazister som attackerade feminister!
Vi kunde se samma typ av rädda, fega, undflyende rapportering när demonstrationen i Kärrtorp blev attackerad ifjol. Vänstern ställde sig enhälligt upp och fördömde det som hänt, men högerkanten la fram den ena teorin efter den andra om att jomen kanske fick de lite skylla sig själv för visst hade AFA varit där och då får man ju räkna med våld så varför ska vi egentligen bry oss om att nazister, jag menar högeraktivister, attackerade barnfamiljer?
Normaliseringen går fort nu. Riktigt, riktigt fort. Och samtidigt så framkommer det att två skolor blivit nerklottrade med hakkors under natten eller helgen. Vi kan inte tolerera detta! Vi kan inte låta normaliseringen fortsätta, tvärtom måste trenden vändas.
Media har ett enormt stort ansvar. De har makten över vilka etiketter som sätts på saker och ting, organisationer och företeelser. Om media fortsätter fega ur och beskriva nazistiska grupper som “högeraktivister” så kommer det få konsekvenser. Om inte högern snart ställer sig upp och fördömer nazistvåldet utan att villkora det med “…men vi måste komma ihåg vänstern också!” så kommer det få konsekvenser.
Vi har en statsminister som är väldigt tyst i de här frågorna .Självfallet får också det konsekvenser. Det är banne mig på tiden att den tystnaden bryts. Det är banne mig på tiden att media slutar fega utan kallar en spade för en spade, eller snarare en nazist för nazist. Det är banne mig på tiden att det hörs fler upprörda röster än de som är rödfärgade. I den här kampen står vi alla tillsammans. I den här frågan borde det inte finnas någon gräns mellan röd eller blå. Vi klarar inte av att bekämpa nazism ensamma, vi måste vara fler. Starkare. Många.