Okej, så nej jag såg inte “Nyfiken på” med Jimmie Åkesson. Av hälsoskäl lät jag bli, för mitt blodtryck må vara lågt men det tål inte hur mycket som helst. Men jag har liksom inte kunnat undgå reaktionerna och diskussionerna efteråt.
Ja, Jimmie Åkesson är en lögnare eller har, såsom mången Sverigedemokrat, mycket selektivt minne.
Ja, Jimmie Åkesson är företrädare för ett rasistiskt parti och är troligtvis rasist själv.
Ja, det är viktigt att lyfta fram när partiledare ljuger.
Men seriöst: räcker det inte nu? På nåt sätt känns det som att antirasister och SD-motståndare (nej det behöver inte vara samma sak) nu knappt vet vad de ska göra av sig själva. De beter sig som hundar med jordnötssmör på nosen. “Kolla, ett till bevis på att Jimmie ljuger!”, “Kolla, vi har hittat nya skolkamrater som bekräftar det vi redan visste!”.
Snälla, är det inte nog nu? Det var roligt en stund, till och med jag har fnissat till ett par gånger (senast idag när jag såg Åkesson i bomberjacka och slips med fastnålad? svensk flagga) men nog är nog. Det håller på att förvandlas till en ganska onödig debatt som mer och mer känns som
-Det var han som ljög!- Nähä det var han!
– NÄÄ det VAR han!
– Det var han, stjärnstopp!
– Stjärnstopp, spegel!
Seriöst. Det är valår. Kan vi inte försöka övertyga lite folk om att INTE rösta på SD istället för att garva åt att Åkesson ljuger så tungan blir (gul och) blå? Skulle vi inte kunna snacka lite om SD:s politik. Och skulle vi inte kunna försöka övertala lite vanligt, arbetande folk att nej det är ingen bra idé att rösta på SD för de är bara ännu ett stödparti till Moderaterna och Alliansen? Vore inte det ganska gött att försöka diskutera, jag vet inte, politik?
Jag fattar, mer än många andra, att man måste få ha lite roligt ibland. Jag fattar att det här är som ett stort saftigt köttben till Sveriges alla SD-motståndare. Men det får inte stanna här. Det får inte ta stopp vid att alla försöker överbevisa varandra om vem som vet mest om Åkessons hittepå.
För ärligt talat. De flesta av oss kunde väl avgöra redan vid en lyssning på Nyfiken på-intervjun att det inte riktigt var hela sanningen som kom fram? Och nej, jag säger inte att jag är så HIMLA mycket bättre än nån annan. Men kanske kan vi försöka lova varandra, här och nu, att vi börjar bli lite mer seriösa inför valrörelsen? SD:s politik är ett hot mot oss. Mot kvinnor, mot rasifierade, mot feminister, mot trans*personer, mot homosexuella, mot arbetare, Sverige. DET borde vi prata mer om.
Eller hur?