Nu är det dags. Nu är den här. Tiden då bloggen tillfälligt kläs om i glitter, paljetter och fjäderboa. Jupp: det är melodifestivaltider. Nej, jag kommer troligtvis inte blogga om varje lördag. Men jag känner att jag måste skriva just det här inlägget åtminstone. För jag vill undvika det som hänt föregående år.
Jag har nämligen fått ta rätt mycket skit för att jag älskar melodifestivalen och schlager. Jag ser inte det som nåt jättekonstigt egentligen, det är en ganska “omanlig” grej att älska schlager och allt som är “omanligt” är lätt att hata på.
Jag har nästan vant mig vid att få höra allt möjligt om mitt schlagerengagemang. Jag har fått höra att jag ska hålla käften, att jag är en sopa, jag har fått höra att jag är dum i huvudet, jag har fått veta hur otroligt jävla värdelös jag är som ens bryr mig. Och nej, det har inte varit andra schlagerfans som tycker att jag hejar på fel låt. Det har alltid, alltid, alltid varit folk som AVSKYR schlager och tror att det ger dem rätten att skriva vad de vill till andra människor.
2012 fick jag till och med ett långt mail från en “kompis” som förklarade att hen sa upp bekantskapen med mig för att jag smutsade ner hens flöde på Facebook.
Melodifestivalen pågår, vad är det sex lördagar?, på ett år. Lägger man till Eurovision Song Contest blir det tre dagar till. Sammanlagt kan det alltså bli nio dagar som jag twittrar, facebookar och bloggar om ett av mina stora intressen. Det är alltså nio dagar som är så provocerande för vissa att man måste avfölja på twitter OCH BERÄTTA ATT MAN GÖR DET. Det är alltså nio dagar som är så provocerande för vissa att man MÅSTE TA BORT MIG SOM VÄN PÅ FACEBOOK och helst efter en lång, elak kommentar. Det är alltså nio dagar som är så provocerande att man måste håna, förolämpa och skicka elaka mail.
Seriöst. Ni vet vilka frågor jag är mest engagerad i: antirasism och feminism. Ni vet också hur mycket skit man får som kvinna om man är engagerad i de frågorna. Well, det är ingenting i jämförelse med vad jag fått i hatväg under melodifestivalen.
Är inte det lite absurt?
Jag kan inte låta bli att jämföra det med Justin Bieber, One Direction och andra artister/grupper som är “typiskt för tjejer”. Det är HELT okej att håna deras fans, men NÅDE dig om du skriver något taskigt om fotboll eller Zlatan!
Det finns många feministiska poänger att plocka i hatreaktionerna på Melodifestivalen och ESC. Kanske blir det en längre text om det i framtiden. Vad jag vill säga just nu är dock mest detta:
Om det är så att du verkligen inte kan stå ut de nio lördagar det handlar om så fine, avfölj mig eller ta bort mig som vän på Facebook. Det är helt okej faktiskt. Men gör det isåfall utan att känna att du MÅSTE berätta det för mig. För det är inte schysst.
Och är det så att du känner att du ändå kan stå ut de där nio lördagarna: välkommen! Och tack. Jag kan förövrigt avslöja att jag brukar vara rätt rolig.
Tack för mig.
Ikväll kör vi!