Min Utopi – del 3

Jamen det här går ju bra! Så bra att jag kanske ska börja pilla på det där ämnet som jag allt som oftast får veta att jag aldrig pratar om: invandring.

Jag är av den fasta övertygelsen om att Sverige både har råd och plats att låta människor flytta hit. Ett samhälle utvecklas knappast utan influenser utifrån. Ett argument jag har mött från många nätrasister är ett framgastat “DE ÄR ÖVERREPRESENTERADE I KRIMINALSTATISTIKEN!”. Jaha, so? Det är män också. Ser ni nån som vill slänga ut alla män? Nej just det, för i det fallet är det tydligen naturligt att inte straffa en grupp människor för vad några individer har gjort. För det är vad det handlar om: individer. Enskilda personer som fattar felaktiga beslut och begår felaktiga handlingar. För den delen ska vi väl ändå inte stänga gränserna och isolera oss?

Dessutom är det många som kommer hit för att de behöver fly. För att de helt enkelt inte har något de vare sig kan eller vill stanna för i sina hemländer. På riktigt tror jag inte att det är många som tänker “Asså, jag flyttar till Sverige, lever på existensminimum och njuter av det fantastiska vädret!”. Nope, jag köper inte det. Däremot tror jag att det finns många som desperat har sparat och gnetat ihop pengar för att kunna ta sig hit, i hopp om att få ett bättre liv. Inte helt olikt de svenskar som utvandrade till Amerika under 1800- och tidiga 1900-talet.

Jag anser att vi måste bli bättre på att välkomna de som flyttar hit. Visa intresse, vara nyfikna. Inte vara rädda för det som är okänt för oss. Att någon har en annan religion är ingen katastrof, varför skulle det vara det? Men just religion tänker jag nog skriva om i ett helt eget inlägg. Även det ett stort ämne.

Men ja, större öppenhet och nyfikenhet på de människor som bor omkring oss. Och då menar jag inte bara de som invandrat utan alla människor i vår omgivning, men faktum är att även om SFI är bra (på sina håll) så är det i det vardagliga livet, i “mötet” (sorry för klyschan) som man bäst lär sig ett nytt språk. Jag lärde mig mer spanska under en skolresa på typ en vecka än vad jag gjorde under ett år i skolan. Och då var vi inte ens i Spanien, utan i Italien. 😉

Det jag försöker säga är att vi också har ett ansvar för att de som väljer att komma hit, och även de som inte hade något val utan kom hit för att rädda sina liv, blir integrerade. Var inte så rädd för det okända – välkomna det istället. Säkerligen lär du dig något nytt.